Jag försöker hålla liv i föreställningen att Landet Annien är ett fanzine med tillhörande blogg, även om det i praktiken är en blogg med vidhängande fanzineplaner. Det är ju två år sedan senaste numret av fanzinet kom ut, men bloggen lever ett ganska aktivt liv.

Fanzinefan är jag i alla fall, till och med aktiv, fastän i mer anspråkslös skala. Jag är med i en APA som heter Stipple-APA. Den är löst baserad i Minnesota, men medlemmarna är från olika delar av jorden. Sändningarna går ut var sjätte vecka, och då skickar alla medlemmar in sitt zine till den som ordnar så att det sammanställs och skickas ut till alla andra. Ja, på papper. Man måste bidra med minst en sida varannan sändning för att vara med, det är inte så mycket. Mest är det en social grej, i väldigt långsamt tempo. En stor del av poängen är att skriva kommentarer till vad andra har skrivit, och så kan det bli konversationer som pågår under rätt lång tid. Fast det är inte särskilt djupt, och handlar mycket om katter, krämpor, och långrandiga beskrivningar av ointressanta detaljer från sf-kongresser. Det är kul på något vis i alla fall, ganska mycket som de där brevvännerna jag hade när jag var liten. Och jag får anledning att prata med lite andra människor än jag annars stöter på.

Förra veckan satte jag ihop mitt senaste bidrag till Stipple-APA. Jag skrev lite om svensk kaffekultur och begreppet fika. Och så tänkte jag ännu lite mer på det här som jag försökt hålla ifrån mig ett tag: jag tänker jobba med att läsa och skriva, och min fritid handlar väldigt mycket om att läsa och skriva. Hur länge funkar det?

Jag känner mig lite ensidig. Jag vill ju vara en hel människa, inte bara filtrera och behandla idéer och och information. Jag vill dansa, bygga saker, sy, ta körkort, göra långa skogsutflykter, umgås med vänner. Och här sitter jag med fyra bloggar, en APA och vaga fanzineplaner ovanpå möjligheten att jobba som vetenskapsjournalist (eller något liknande). Läsa skriva. Skriva läsa.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra i längden. Jag anar att det här är ohållbart, men jag har ingen lust att lägga ner någon blogg eller lämna APAn.

Vi får se hur jag gör.

Advertisements