Det är lite sent, men jag har inte glömt mitt fasteprojekt. Här kommer mitt söndagsinlägg för den här veckan.

All religion är inte likadan. Även inom det som kallas kristendom är skillnaderna väldigt stora. Vem har rätt, vem har fel?

Det är alltid vanskligt att ge sig in på frågor om religioners (eller religionsriktningars) sanningsanspråk. Man menar lite olika saker med ”sanning” i olika sammanhang, och det är ofta svårt att komma fram till något jag tycker är meningsfullt över huvud taget. Vad som är den rätta läran eller inte tänker jag inte gå in på här. (Lägg också märke till att jag nu inte pratar om sådana saker som Guds existens eller mirakler eller något annat sådant.)

Jag är ändå övertygad om att det borde gå att avgöra åtminstone vissa frågor empiriskt. Det här är ännu inte en helt färdig tanke, och det finns uppenbara svårigheter. Jag är ändå säker på att det måste finnas något att hämta genom att fundera i de här banorna och sedan hämta rätt data. Man kan titta på vad religionen har för roll i folks liv, och vilka konsekvensern de har. Lite i linje med det Jesus säger i Matteusevangeliet:

Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. På deras frukt skall ni alltså känna igen dem.

Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’ (Matt 7:15-23)

Alltså, om ens religion leder till goda konsekvenser, ‘god frukt’, så är man på rätt spår på något vis. Om den leder till dåliga saker gör man något fel. Man kan förstås ha olika åsikter om vad som är god och dålig frukt, men att kärlek (som är något man gör!) är en väldigt tung sak i kristendomen är väl tämligen oomtvistat. Jag tänker mig att ‘andens frukter’ som de räknas upp i Galaterbrevet är en fingervisning:

Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. (Gal 5:22-23)

Trygg, generös, och medkännande borde man bli. Mindre självcentrerad. Enligt mitt tankespår här måste man kunna se att något är fel om ens sätt att utöva kristendomen inte odlar sådana frukter.

Jag har låtit de här idéerna bubbla i bakhuvudet i åratal, för att se om det dyker upp ledtrådar som kan få bilden att klarna. Ett problem är att andra som tänker på liknande saker verkar ställa andra frågor än jag. Jag undrar till exempel vad som är felet med Svenska Kyrkan som arbetsplats. Det är ju en ökänt dålig psykosocial arbetsmiljö. Varför? Beror det på hur man tolkar och utövar religionen, eller beror det på att man av historiska skäl har en undermålig struktur i organisationen och därför dålig arbetsledning? Om det förra har någon inverkan, vilka religiösa attityder funkar bättre än andra? Det här borde gå att studera systematiskt, men det är klart att det är svårt.

Snåriga frågor, men det vore konstigt om jag vore helt ensam om att fundera i det här banorna.

Det var med hopp om att bli lite klokare på den här kanten jag plockade upp Daniel Dennetts bok Breaking the Spell för några år sedan (den kom ut 2006). Han argumenterar ju i den boken för att man ska utforska religion som ett naturligt fenomen, med vetenskapliga verktyg. I princip tycker jag att det är en väldigt sympatisk tanke. Det är bra att se saker med klara ögon. Jag minns att boken var väldigt välskriven och intressant (jag tog stort intryck av den inte minst stilistiskt), men också att jag ganska precis i mitten tröttnade lite på Dennetts ton som jag tyckte började bli lite nedlåtande. Jag lade ifrån mig boken och trodde att jag bara skulle ta en paus, men jag har fortfarande inte läst ut den. Jag ska, någon gång.

Däremot följer jag av och till bloggen [epiphenom], som utforskar och presenterar vetenskapliga rön som har med religion och tro att göra. Väldigt intressant, fast jag är inte säker på vad jag har lärt mig som är praktiskt tillämpbart. En av de starkaste lärdomarna är att jag gång på gång har fått se såna där plottar som visar att Sverige är ganska udda i internationella jämförelser. Det spelar viss roll, med tanke på kopplingen mellan religiositet och ”lycka” eller allmänt välmående. Man mår bra av att vara religiös om de flesta runtomkring en är det, men inte annars, typ. Det är väl en trygghet i att tillhöra majoriteten. (Man kan också ifrågasätta om lycka är något bra mått på vad som är gott, för jag kan tänka mig många situationer där man själv mår bättre genom att göra saker som är dåligt för andra.)

Att olika föreställningar om Gud påverkar ens attityder och beteende är väldigt intressant, men det känns inte som om det här är så väldigt väl studerat ännu. Att protestanter i Tyskland är mer tillitsfulla än katoliker är ett intressant resultat, men lite svårtolkat. Mer sammanhang skulle vara bra.

Annars är det väldigt mycket som handlar om på vilka sätt religion kan vara dåligt, eller går hand i hand med attityder eller samhällsfenomen som jag inte alls tycker stämmer överens med mina värderingar. En oroväckande sak är till exempel att det finns en stark koppling mellan hur ojämlikhet och religiositet — alltså att mindre jämlika samhällen också är mer religiösa. (Läs här och här.) Min tolkning alla sådana rön är att det kanske är så att den mesta religion faktiskt är dålig religion.

Visar det sig att konventionell organiserad religion i det stora hela är förknippat med dåliga saker behöver man ju reda ut orsakssammanhangen, och sedan ta konsekvenserna av det. Än så länge tycker jag att det är svårt att se riktigt hur.

De flesta av de här rönen hänger ihop med religion som socialt fenomen. Hur mycket av människors sociala kapital som hänger på gemenskapen i kyrkan, till exempel. Det jag skulle vilja ha är egentligen data som kan reda ut hur man ska ta tillvara de saker som är positiva med religionen och göra sig av med de aspekter som är dåliga. Särskilt på det personliga planet och i det lilla livet, men det är klart att det behöver handla om kyrklig organisation också.

Om du har läst så här långt ser du säkert en uppenbar invändning mot min attityd. Varför envisas jag med att över huvud taget tänka att det är värt att hålla fast vid kristendomen, om det nu inte finns några tydliga tecken på att detta att säga sig följa Kristus leder till ”god frukt” på något systematiskt sätt över huvud taget?

Det beror förstås på min bakgrund och min personliga erfarenhet. Jag vet att det finns föreställningar, symboler, ritualer och så vidare som har stor praktisk betydelse i mitt liv. Eftersom jag knappast är särskild udda tänker jag mig att det här är ganska allmänmänskliga fenomen. Det som hos mig tar sig uttryck som religion kanske åtminstone delvis finns även hos folk som inte alls anser sig religiösa, fast ser ut på andra sätt. Jag tänker att människor borde kunna förstå varandra genom att se de här beröringspunkterna. Och så tänker jag att att religioner som funnits länge nog innehåller en del beprövad erfarenhet som man borde kunna ta vara på för att kanalisera de här behoven (eller vad det nu är). Jag har inte sett någon anledning att bryta med min egen tradition, som jag på något plan ändå begriper mig på och har glädje av.

De bitar som funkar med religion borde gå att behålla, de bitar som är riktigt bra borde odlas, och de bitar som inte funkar borde rensas ut. Då gäller det ju att veta vad som är vad. Jag är till exempel ganska svag för uråldriga seder och traditioner, men jag vet att sådana saker lätt kan hamna för mycket i fokus och bli som avgudar. Det är relevant att hitta rätt avvägning.

Och där står jag nu. Jag prövar mig fram litegrann själv, och försöker läsa på lite emellanåt. Det är stressande att ifrågasätta allt hela tiden, men det är fördummande att inte någonsin fråga. Också en avvägning. All religion är inte likadan, all religion är inte lika bra. En del specifika frågor har jag ganska starka åsikter om, men mer precis hur man drar gränserna är jag ganska långt från att kunna svara på.

Nästa söndag tänker jag mig att skriva litegrann om hur jag ser på kristendomen som kulturell bakgrund, och kanske lite om skillnaden mellan att se det inifrån och studera det utifrån. Om två veckor planerar jag att diskutera en bok, och kanske tangera det där med religion och ekonomiska orättvisor. Det är en väldigt lös plan, och om någonting som känns mer akut dyker upp kommer jag att ändra den. Vi får se när jag kommer till de riktigt svåra och farliga sakerna. Tro. Gud.

Annonser