Jag har läst fler paranormal romance-noveller, och är fortfarande ganska negativ. Av de tio (inklusive följande tre) som jag hittills läst har en varit hyfsat bra, och tre rätt okej. Resten har jag starka invändningar emot. Jag fortsätter blogga mig igenom den här samlingen (även om jag inser att inte många är särskilt intresserade) för annars kommer jag aldrig att fortsätta läsa den, och jag har ju satt mig i sinnet att försöka förstå mig på den här subgenren. Kommentarer är välkomna!

”Daniel” av C.T. Adams & Cathy Clamp

Här har vi vampyrer igen. Karen James har ett jobb som går ut på att överlämna skilsmässopapper och liknande på ett offentligt och uppseendeväckande sätt. Hon har en vampyrvän som heter Daniel. Där de båda hotas av en mäktigare vampyr bestämmer sig Karen för att leva ut sin attraktion till Daniel (fast sexscenen är rätt nedtonad). Sedan blir det livsfara och konfrontation. Den här novellen gjorde väl inget större intryck, men eftersom jag har bottennappet ”Succubus Seduction” i minnet tyckte jag ändå att det var lite fräscht att Karen var den som tog initiativen.

”Light Through Fog” av Holly Lisle

I den här novellen finns det inga övernaturliga varelser alls. Snarare är det en berättelse om hur kärleken överbryggar tid och rum, och själva döden. När Sam avlider i en bilolycka får hans fru Sarah möta honom igen, eller i alla fall en version av henne. De möts ibland i ett trädhus som fungerar som en sorts dimensionsportal och sammanför dem från parallella verkligheter. I den ena är det han som har dött, i den andra är det hon, men här kan de hitta varandra igen. Mycket romantiskt. Den är rätt välskriven, men lite väl slisksöt. Framför allt är det författarens starka betoning av att de två är ämnade för varandra, att de mötts som tonåringar och att ingen av dem någonsin har tittat åt någon annan, och att de inte behöver något annat än varandra. Lite klaustrofobiskt?

Missförstå mig inte, jag är ganska romantiskt lagd själv. Gillar grejen med att gifta mig och så där. Men här är vi verkligen tillbaka i det där jag kallade känsloporr i förra inlägget.

”The Tuesday Enchantress” av Mary Jo Putney

Det här är tonårskärlek. Två ”guardians”, människor med vissa övernaturliga gåvor, möts vid ett rån av en servicebutik. Killen vet att han är en sådan som blir kär vid första ögonkastet och förblir kär och trogen livet ut. (Tjejen har inget att säga till om?) Hon är dessutom parodiskt brittisk, i tweedkavaj. Och pratar så här: ”I shall be in New York for some time, so if you could order four boxes [of McVitie’s chocolate digestives], I’d be most grateful.” Låter verkligen som en ung tjej, eller hur!

Den här novellen kändes bättre när jag läste den än i minnet efteråt.