Jag vill ju att fandom ska vara den självklara mötespunkten och hemvisten för alla som är intresserade av science fiction och fantasy. Jag vill att det ska vara där man möter likasinnade, och där Konversationen förs vidare (jag ska utveckla det där med konversationen nedan).

Varför är det inte så? Varför finns det folk som inte känner sig hemma eller välkomna i fandom? Finns det verkligen fans som tycker att man inte är en riktig fan, fastän man läser Locus och Ansible och bloggar om sf och fantasy och går på sf-kongresser? (En helt barock åsikt, enligt mig.) Eller, mindre tragiskt men ändå dumt i mina ögon, varför bildar man nya fandomar och tycker att man klarar sig bäst utan att ha med den ”originalfandom” att göra?

Jag har massor av svar, eller försök till svar, på vad som är fel egentligen. Men det är ju rätt mycket som är rätt också. Kanske bäst att ta vara på det och dra saker i rätt riktning, istället för att grotta ner mig i tokigheterna.

Egentligen började de här funderingarna med det där fandom-quizzet, men de började nöta i bakhuvudet på allvar efter att jag kommenterade inlägget på Lazy’s Library.

Jag tycker att lite nostalgi och en liten skvätt konservatism kan vara positivt i en rörelse, för kontinuitetens skull. Det är roligt att se sambandet mellan sin bokblogg och tidigare erors fanzines. (Det är kul med fanzines också, för de finns ju fortfarande — litegrann.) Det är kul med fanslang, kul med gammal filk, och kul att veta hur äldre fans var med och bidrog till science fictions spridning och rykte (bra och dåligt!) i Sverige.

Fast det är också bra att det finns ett öppet och kreativt klimat som tillåter att nya människor kliver in och tar plats, och gör nya saker. Jag tycker inte att det finns någon motsägelse i det. Jag har aldrig upplevt att det har varit svårt att få utrymme eller gehör för idéer (även om inte alla visar sig bra eller genomförbara). Jag har heller aldrig varit med om att någon har varit negativt inställd till nykomlingar — snarare blir alla jätteglada.

De månatliga pubmötena i Upsalafandom är nuförtiden väldigt välbesökta. Vi har börjat ha extra möten för dem som inte bara vill träffa fans och socialisera, utan som faktiskt vill ägna oss åt fannisk konspiration — alltså prata om fandom, kongresser och relaterade saker. De kallas för HCF, vilket lär stå för ”hard core fandom”, för att det är för den hårda kärnan av de mest involverade.

Fast det jag har börjat tänka på sistone är att själva essensen i fandom i stort — om man tittar tillbaka i historien — inte är intresset för fandom i sig, utan hur fandom har varit aktivt inblandad i sf-genrens utveckling. Det har alltid funnits en aktiv diskussion av verken, och en levande dialog med författarna. Många sf-författare har ju också börjat som fans, andra har blivit indragna genom kongresser och brevväxling och liknande. Jag gillar verkligen hur man pratar med författare som människor, snarare än stjärnögt springer efter kändisar och håller dem högre än andra (nåja, viss idolisering finns såklart, men ändå). Det skiljer ”min fandom” från vissa hörn av det vi kallar ”mediafandom”.

Märk väl, detta var redan etablerat i sf-kulturen långt innan internet var en stark faktor. Charles Brown, som grundade tidskriften Locus, lär ha gillat att tala om ”the Conversation”, den utveckling av idéer och teman som försigår inom science fiction. Jag skulle vilja påstå att fandom har varit delaktig i Konversationen, och att det är den aspekt av fandom som jag tycker är mest värd att slå vakt om.

Betyder det att alla som bloggar om sf-böcker är mer fans än de som samlas på dunkla pubbar och pratar om kromosomgiraffer, svunna fejder och var man ska förvara resterna av Alvarfondens fanzinebibliotek? Jag vet inte. Det är alltid svårt med definitioner, och i slutänden är jag inte så intresserad av att kategorisera saker. Jag vill bara att många som gillar att läsa och prata om sf/f ska vilja vara med, och göra fantastiska saker, och ha kul!

Lazy efterfrågade en retronym för ”gamla fandom”. Jag vill inte att det ska vara gamla fandom. En gammal fandom är en död fandom. Men jag vill ha en fandom som kommer ihåg varifrån den kommer samtidigt som den kan förnyas. En retronym kanske är på sin plats, för att undvika konstiga sammanblandningar och långdragna förklaringar. Kan man kalla det ”core fandom” utan att låta alltför snobbig?

Vi kanske ska ha en programpunkt om det här på Kontrast i oktober!

Annonser