Om Jesus skulle komma tillbaka, hur skulle han tas emot av det religiösa etablissemanget? Förmodligen inte särskilt väl. Det är den centrala idén i Ken MacLeods novell ”Jesus Christ Reanimator”. Den publicerades först i Fast Forward 1, en antologi från 2007. Man kan lyssna på den i StarShipSofa Aural Delights no 61.

Jag måste säga att jag blev lite charmad av en Jesus som läser Daniel Dennett och Frank Tipler (!) för att försöka förstå sig själv, det tjugoförsta århundradet, och så vidare. Det är en humoristisk berättelse, samtidigt som den är oundvikligt tragisk.

Jag tänker diskutera en del saker i berättelsen i detalj, så om man inte vill veta vad som händer innan man läst den eller lyssnat på den själv är det bäst att göra det innan man läser vidare här. (Jag insisterar fortfarande på att spoilers inte är något farligt, men jag vet ju att inte alla håller med.)

En av anledningarna till att jag gillar den här novellen är att den angriper den centrala frågeställningen på ett rent science fiction-vis, utan att göra sig av med poängen: att kyrkor kanske inte skulle vara så glada i att träffa personen de predikar om ens om han visar sig vara precis sådan som han beskrivs. Jesus gör under, men insisterar på att han är ”sann människa” och inget han gör är övernaturligt eller omöjligt för andra människor att lära sig. (Han tycker bara att det finns viktigare saker att prata om, och förresten funkar flygplan och modern sjukvård på det hela taget mycket bättre.) Jag gillar också den lågmälda stilen, för med de drastiska saker som beskrivs hade det kunnat bli väldigt Douglas Adamskt utan den torra och sakliga tonen.

Det är lite av en inbyggd paradox i kristendomen att Jesus som han beskrivs i evangelierna inte var någon som flirtade med etablissemanget direkt, men att religionen har blivit så ärevördig och anpassad. Egentligen är inte kristendomen lämpad att vara en stor religion med pampiga byggnader och ledare från samhällets högsta skikt. Den passar bättre som underjordisk rörelse. (Källarkristna, som i The Stars My Destination av Alfred Bester — eller, tja, just den beskrivningen är väl inte ett ideal, men ändå.) Den version av Jesus som beskrivs i ”Jesus Christ Reanimator” möter aldrig de kolosser till organisationer som de stora kristna strömningarna utgör — det blir inte ens någon kollision. Jesus drar omkring och konverserar med prostituerade och palestinier, medan kyrkoledare förklarar att han är ett försök av utomjordingar att ta kontakt. Det är rätt dråpligt hur den förnuftige anglikanske biskopen förklarar Jesu underverk med att han egentligen är en bush robot!

Det där mötet som berättelsens journalist ordnar med insatta personer för att diskutera Jesus består förmodligen av personer med förebilder i verkligeheten, även om den enda jag direkt genomskådar är Richard Dawkins. Någon som identifierar fler?

Hur som helst är det lite svårt att beskriva saker på ett konsekvent sätt, eftersom det finns så många olika tolkningar av Jesus och Bibeln. Själva kontexten i berättelsen är ju till exempel att Jesus kommer tillbaka utan att domedagen är inne och tiden tar slut, och det talas om en ”rapture contingent” av kopter som ”rycks upp” — fast inte riktigt. De mest fungerar som en eskort för Jesus på väg ner, och orsakar en diplomatisk kris eftersom de är egypter som plötsligt landar i Israel. Men hela det här begreppet med rapture är ett begrepp som i princip bara finns i vissa amerikanska evangelikala grenar av kristendomen. Själv hade jag aldrig hört talas om det innan jag började läsa Slacktivists genomgång av Left Behind (börjar här), en obarmhärtig detaljsågning som också är pepprad med information om konstiga detaljer i evangelikal kultur.

Det funkar i alla fall väldigt bra i den här novellen.

Den mest kända Jesus-figuren i science fiction är kanske Karl Glogauer i Michael Moorcocks Behold the Man, som var neurotisk nog för att kunna fylla ut en hel roman (fast jag har bara läst kortromanformen själv). Jesus i Ken MacLeods tappning skulle nog bli lite trist om man drog ut det längre, den här novellen lät honom dö innan han blivit för tunn.

Den science fiction-Jesus som är mest lik den i ”Jesus Christ Reanimator” är nog Andreas Eschbachs tappning i Das Jesus Video. Den Jesus får man se ännu mindre skildring av, men beskrivningen av hur han påverkar människor är liknande.

Intressant novell på flera sätt. Kanske inte något fantastiskt djupt innehåll, men bra genomförd och med flera roliga poänger.

Annonser