Jag sitter och tittar på rapporteringen från Libyen på nätet, och tänker att det finns mycket viktigare saker som händer just nu än några futtiga litteraturpriser. Trots det tar jag mig för att plita ner ett par kommentarer om årets Hugo-vinnare, som jag ju vet att jag i vanliga fall är intresserad av.

Årets omröstning slog tydligen det tidigare rekordet i antal röster, vilket är intressant i sig. Undrar om det är så att det har blivit vanligare att folk läser bloggar och följer författare och därför får fler påminnelser om att rösta. Eller vad kan annars ha orsakat det? Det är ju inte som om världskongressen blivit större med åren. (För den som kanske inte vet är det medlemmarna i årets World SF Convention som får rösta om Hugon.)

Romankategorin är ju den som brukar få mest uppmärksamhet, och jag är inte så väldigt förvånad över att Blackout/All Clear av Connie Willis vann — hon är en väldigt populär författare. Samtidigt känns det som om hon har skrivit en onödigt lång berättelse om samma sak som hon alltid skriver om, så jag har inte riktigt förstått vad som är så bra. Jonathan Strahan påstod att den inte var längre än den behövde vara, men jag har hört många som säger att det är för mycket prat och för mycket irrande. Själv har jag ju inte läst den (eller dem, det är ju två volymer), just för att den inte alls verkar intressant. Jag tycker att Dervish House kunde ha fått vinna (kanske minns att jag gillade den). The Hundred Thousand Kingdoms av N K Jemisin har jag bara precis börjat läsa, men den verkar lovande. De övriga två nominerade kan jag inte säga något alls om.

I övriga kategorier kan jag anmärka att det är väldigt traditionella vinnare i kategorin fanzine och fan writer. The Drink Tank är ju ett vanligt gammaldags fanzine (även om det också finns online), till skillnad från till exempel StarShipSofa som vann häromåret. Att Claire Brialey vann som fanskribent ger mig lite dåligt samvete över högen med Banana Wings (hennes fanzine) som ligger här och som jag inte har läst…

Vissa år försöker jag se till att läsa alla nominerade kortare verk, men det har jag inte gjort i år.The Lifecycle of Software Objects av Ted Chiang har jag läst, och den är en värdig vinnare hur medtävlarna än ser ut. Här är listan på nominerade, inklusive länkar till de texter man kan läsa online (från SF Signal, alltid pålitliga). Jag tänker nog försöka ta mig för att läsa vinnaren i novellkategorin av Mary Robinette Kowal, och den vinnande långnovellen av Allen Steele, bara för att.

Uppdatering: BoingBoing har en film som visar Chris Garcia när han får fanzinepriset. Obetalbart. Han har ett riktigt sammanbrott, överlycklig! (Filmen är inte så lång som det verkar, bara några minuter.)