De senaste dagarna har det pågått en intressant diskussion om postapokalyptiska berättelser, och särskilt om könsrollerna i dem. Det började på Ett hem utan böcker, och förgrenade sig till Bokstävlarna och In another Library.
Jag har inte tid och ork att själv göra ett väldigt insatt inlägg (jag har inte ens lyckats komma på några bra exempel), men här kommer ett par korta tankar från mig i ämnet. Jag tänker att även om den värld man skildrar är väldigt hård, lågteknologisk och besvärlig så att det händer att kvinnor med små barn fastnar i någon vrå, så är det inte en ursäkt för att skriva berättelser där inte kvinnor också är människor. Personer med olika drivkrafter och förmågor, liksom. Dessutom är ju inte alla kvinnor mammor till små barn, och inte ens om det händer är det ett permanent tillstånd.
Men, som sagt, jag har inga jättebra exempel på lut. Jag borde ha läst massor av efter katastrofen-berättelser, men de framstår inte så tydligt i mitt huvud just nu. Kära läsare: kan ni komma med en massa intressanta exempel? Postapokalyps som klarar Bechdel-testet?`Eller som inte gör det?
annien.wordpress.com 
2 kommentarer
Comments feed for this article
onsdag 24 augusti 2011 den 11:24 e m
Dr M
Jag har tyvärr svårt att bidra med illustrativa exempel, bl.a. för att jag faktiskt inte läst särskilt mycket postapokalyptisk sf. Däremot blir jag din avslutning påmind om en sak som jag tänkt på några gånger, nämligen det tveksamma i att applicera Bechdel-testet på enskilda verk. Det finns gott om mycket bra både böcker och filmer som inte uppfyller testet — Ringarnas Herre till exempel, eller Do Androids Dream of Electric Sheep, för att nämna två exempel — men det är ett problem bara om man anser att det oavsett omständigheter i övrigt är varje enskilt verks uppgift att uppfylla detta specifika kriterium. Anser man, som jag, inte att så är fallet, innebär det inte att Bechdel-testet är ointressant, men det är intressant applicerat som statistiskt verktyg på en grupp verk (t.ex. postapokalyptiska böcker). Det är inte ett problem att ett enskilt verk inte uppfyller det (t.ex., om jag minns rätt, fantastiska ”Death of Grass” av John Christopher — eller, för den delen, överskattade ”The Road”), men det är mer bekymmersamt om en stor majoritet av verken i gruppen inte gör det.
Detta som en reflektion inspirerad av bloggposten, alltså, inte som en direkt kommentar till densamma.
torsdag 25 augusti 2011 den 7:56 f m
Åka
Det är förstås en rimlig synpunkt.
(Jag gör förresten ofta sådana kommentarer som är lite vid sidan av ämnet. För det mesta är det bra, ibland lyckas jag förvirra både mig själv och andra ;) Förmodligen för att jag glömmer att göra som du och påpeka att det är en reflektion eller association.)