Äntlige! Sista delen av min rapport från Finncon. Jag vet inte om någon fortfarande är intresserad, men jag måste ju fullfölja ;)

Av en slump råkade jag titta in i en sal där det precis skulle sjungas filk, och jag stannade kvar trots att jag blev varnad för att det skulle vara mest på finska. Texterna visades på en skärm, och ett par melodier kände jag faktiskt igen tillräckligt för att kunna hänga med lite. Man förklarade för mig vad det handlade om också. Det fanns faktiskt en text på svenska, som plockades fram särskilt för min skull. Lite småskoj sådär.

Lite av solidaritet med dem som försökte hålla program på svenska gick jag på en panel om framtidsbilder i sf. Den tog aldrig riktigt fart, även om det kom fram en eller annan poäng. Är nutida sf optimistisk eller pessimistisk, och är det bra eller dåligt? Panelen präglades av att man för varje uttalande som gjordes kunde komma på massor av motexempel. En slutsats var väl möjligen att det aldrig är riktigt säkert att man är överens om vad som är positivt eller negativt i en given framtidsskildring, och att det går att hitta optimism även i de svartaste visioner.

Efter detta bestämde jag mig för att följa med några av vännerna hemifrån och titta på Åbo slott — det är ju synd att vara i en stad och inte se sig omkring lite. Jag kan inte så fantastiskt mycket om historia, och gillar att orientera mig lite för att inte vara helt bortkommen. Efter det åt vi middag på en restaurang med vikingatema, som lyckades hålla sig precis på rätt sida gränsen till fånig historiekitsch om än rätt nära. Där fanns reproduktioner av runstenar (jag kollade närmare på en av dem, och det var en riktig runinskrift och inte bara imitation) och fladdrande fuskfacklor i entrén, och inredning i omålat trä och lerkrus att dricka ur. Maten var rätt så modern, fast med betoning på nordiska råvaror och med lustiga namn på rätterna. Priserna var rimliga och maten var god, så det får klart godkänt.

Det gick rykten om ett ”riktigt” dead dog party för kommittén och hedersgästerna, som skulle involvera bussresa och bastubad. Vi vanliga dödliga hade en egen sammankomst på Koulu. Vid det här laget var vi riktigt hemtama i lokalen. Jag är väldigt glad att jag valt att stanna till måndag morgon, för att göra det mesta av NoFFandet. Dessutom fick jag slutligen anledning att smaka tranbärscidern de hade.

Det försiggick förstås en hel del av det obligatoriska inspirerade idékläckandet som brukar inträffa på kongresser. Det kanske är det allra bästa med att fara på kongress, just alla nya saker man kommer på att man vill göra. Det skämtades en del om de läskiga saker som händer om Eemeli och Johan J kommer i närheten av varandra, och också en del om förbjudna farligheter som att nämna ordet ”Worldcon” tre gånger i rad. Aktar man sig inte kan man vakna en morgon och vara med i en kongresskommitté.

En bra sak med att stanna på söndagkvällen var att jag träffade på Pasi som var en tidigare NoFF-delegat (från Finland till Danmark). Han hade tänkt prata med mig under helgen men som inte stött på mig förrän nu. Han gav mig ett speciellt Finncon-nummer på engelska av magasinet Spin, och drog in mig i konversationen kring sitt bord. Det kom att handla ganska mycket om sf-utgivning och fandom och skillnaderna mellan Finland och andra länder. Finsk fandom är relativt ung, både historiskt och demografiskt: den uppstod först på 70-talet, och genomsnittsåldern verkar ligga kring 30 eller så. Trots att de själva tycker att det är lite problematiskt att fansen blir äldre och det inte tillkommer nya unga personer i den takt det borde ser det utifrån ut som om de har en oerhört vital sf-scen.

Att få nya människor att känna sig välkomna och vilja vara med är en sak som ligger mig varmt om hjärtat, och vi diskuterade våra erfarenheter en stund. Han sade att detta års Finncon arrangerats av folk som han själv värvat och introducerat till fandom, utan att han själv behövde göra något alls, vilket gjorde honom väldigt nöjd med att ha bidragit till återväxten.

Detta var i och för sig också något som finska fans som varit med ett tag klagade lite över, och tydligen oroat sig för innan: en kongress som arrangeras i princip helt och hållet av personer som aldrig gjort det förut. Det kan gå illa, och en del allvarliga misstag — som avsaknad av polistillstånd — parerades visst i sista minuten av erfarna fans som hoppade in och fångade upp dem. I Sverige har man ju oftast arrangerat någon mindre kongress innan man gör en Swecon, och nästan alltid finns det personer i kommittén som har gjort kongresser förr. (Kommittén för Eurocon i Stockholm hade ju medlemmar som brukar vara inblandade bakom kulisserna på Worldcon, det är bra träning.)

Kanske ska man inte bilda en kongresskommitté med enbart nybörjare, men i det stora hela tycker jag ändå att de ska vara väldigt nöjda med sitt nybörjarförsök. Hoppas att de törs göra om det hela om några år.

Jag var inte en av dem som stannade uppe till morgonen och ägnade mig åt fanniska konspirationer, men det gjorde ingenting. Eftersom jag faktiskt fick en natts sömn hade hemfärden allt det jag älskar med att resa: timme efter timme av obruten egentid, men med folk och rörelse omkring mig. Att sitta uppkrupen i ett fönster på en finlandsbåt, och kunna läsa och skriva och titta omväxlande på folk och på vacker natur, det måste vara ungefär lika effektivt som meditation när det gäller att framkalla inre harmoni. Inga måsten — men resultatet är en kongressrapport, och en bättre Åka.

Så, nu har jag också varit på Finncon. Jag är inte riktigt säker på vad det får för långsiktiga effekter, men jag har i alla fall lovat att snoka upp någon bra svensk novell för möjlig översättning till finska och konspirerat lite för att hitta finska noveller som kan prånglas ut på svenska. Det skvalpar runt en massa idéer i huvudet på mig om saker jag vill göra, roliga saker för nästa års Swecon, saker jag vill skriva, och så vidare. Det återstår att se vad jag orkar och hinner, så jag ska inte säga för mycket om det.

En sak är i alla fall säker: jag lär fara på Finncon igen. Det kanske blir lite annorlunda utan de tiotusen animefansen (det här var sista året Animecon arrangeras i samband med Finncon), men det finns ingen risk att Finncon i sig ska sluta vara en rolig kongress inom den närmaste överskådliga framtiden. Jag kommer tillbaka, kanske inte nästa år, men när jag har tid och pengar. Finska fans får jag träffa snart igen, för nästa år blir det i alla fall Åcon för min del! (Jag planerar att betala mitt medlemskap till en svensk agent för Åcon, på nästa reguljära sf-pubmöte här i Upsala när jag garanterat har pengar.)

Advertisements