Jag läste nyligen Blink av Malcolm Gladwell, som är en bok ”rapid cognition”, hur man på ett ögonblick och med minimal information skaffar sig en uppfattning om en person eller situation och kan reagera eller fatta beslut utifrån det. (Man kan hitta massor av information om den på bokens webbsidor.)

Ibland kan det nästan vara spöklikt, och folk tror ibland att de har övernaturliga förmågor när de liksom kan känna på sig saker som de inte kan förklara hur de vet. Det kan vara så att man plockar upp ledtrådar från omgivningen utan att vara medveten om det, eller att man har väldigt mycket erfarenhet som lärt en att känna igen viktiga situationer. Samtidigt finns det risk att det blir väldigt fel när man bara går på känsla. Automatiska reaktioner kan koppla fel, gång på gång, och kan vara svåra att lära om. Man kanske inte tänker sig att folk skulle tro att långa män ska vara bättre chefer än korta, och ändå är det tydligen så att det finns en preferens att låta långa (och snygga) personer få höga positioner.

Jag är väldigt fascinerad av all forsking om hur människor fungerar under huven, som verkar göra stora framsteg just nu. Min personliga hypotes är att det är sådant som kommer att avgöra hur vi tänker på oss själva och hur vi organiserar samhället i framtiden. Malcolm Gladwell verkar vara inne på lite samma spår. (Här skulle jag gärna ha plockat in ett citat ur boken, men eftersom jag har den som ljudbok är det ett elände att hitta ett specifikt ställe.) En mer människovänlig värld måste baseras på att vi förstår hur folk funkar och vad som behövs för att människor ska kunna fungera optimalt tillsammans, och vad som behövs för att vissa personer eller grupper inte ska komma i kläm.

Det är ju som sagt inte alltid man själv har en korrekt uppfattning om hur man själv tänker och fungerar. Till exempel är det många som har dålig koll på hur minnet fungerar, trots att man har gott om erfarenheter av att minnas saker. Det har konsekvenser för brottsmål, bland annat.

Det som jag grunnat mest på efter att ha läst Blink är någt som kallas för ”implicita associationer”. Det handlar om att man har en inbyggd tendens att koppla ihop vissa företeelser, eller att föredra vissa grupper av människor. Sådant ligger nog bakom mycket dold rasism, till exempel, som förekommer även bland människor som inte alls har rasistiska åsikter. Samma sak med det svårbestämda motstånd kvinnor upplever i mansdominerade branscher, eller män i kvinnoyrken för den delen. Man undersöker sådant med något som kallas IAT, Implicit Association Test. Här kan man göra några sådana tester själv, och läsa mer: Implicita associationstestet.

Den medicin Malcolm Gladwell föreskriver för att påverka och ändra sina implicita associationer är att skaffa sig moterfarenheter. Han beskriver en student som gjorde IAT om rasism varje dag, men inte kunde förändra sin inbyggda preferens för vita över svarta. Det som gjorde att han kunde få ett annat resultat var att han hade tittat på OS (om jag minns rätt) och hejat på svarta idrottsmän. Man kan förändra sådant, men bara genom att ordna sitt liv så att man motverkar sina fördomstendenser.

Det är klart att sånt här påverkar vad man läser också. Och påverkas av vad man läser, kanske. Som jag har nämnt tidigare har jag funderat lite på att bredda min läsning och läsa sådant jag inte brukar, och det har gått rätt dåligt. Det positiva är att jag har kommit fram till att jag läser rätt så brett redan, men jag har ändå väldigt tydliga preferenser och det är lite oklart vad det är som styr vad jag faktiskt bestämmer mig för att läsa.

De senaste dagarna har jag tänkt vidare på det där med science fiction och kvinnliga författare i ljuset av detta. Det är en sak som diskuterats väldigt mycket på sistone, särskilt på bloggen Torque Control. Kolla in den diskussionen! Det kanske finns implicita associationer som gör att färre tittar två gånger på en sf-bok av en kvinnlig författare, eller som gör att man tenderar att marknadsföra böckerna med nyckelord som gör att man kanske inte väljer dem om man är en typisk sf-läsare, tänker jag. Det är lätt att skratta åt, och avfärda, sådant som den klassiska baksidestexten Sign of the Labrys av Margaret St. Clair: ”Women are closer to the primitive than men!” Svårare att handskas med de rent omedvetna mekanismerna.

Men vad spelar det egentligen för roll ifall man läser en sf-bok av en kvinnlig eller manlig författare? Inte så stor roll i det lilla. Men jag vill inte leva i en värld där till exempel kvinnor ignoreras för att de är kvinnor. Vill man i teorin att allas röster ska få höras, då måste man ju ta konsekvenserna och lyssna på olika röster också. Och på köpet kanske man blir både smartare och mer världsvan, tänker jag mig.

Samtidigt måste man förstås inte läsa precis allt. Jag tror att man kommer en bit med att bara vara mer medveten om hur man tänker och väljer. Kanske kan jag trots allt slippa de glittrande vampyrerna utan att belasta samvetet ;)