Finlandsfärjor är verkligen imponerande små världar i sig själva. Den här hette Galaxy, och slöt in mig i putsad mässing, designad belysning, och tjocka heltäckningsmattor. Varför kände jag mig som en luffare med min bulliga gamla ryggsäck och min skrynkliga klänning? Brevid mig gick en kvinna ombord i stilettklackar, perfekt hår och världsvan kabinväska, hon passade liksom in i miljön. Eftersom jag bokat sent hade jag heller inte så mycket att välja på utom ett lite dyrare alternativ med en väldigt fin hytt med fönster och dubbelsäng. Jag försökte släta till håret och sträcka på mig en smula.

Känslan av att vara lite ostädad och malplacerad höll i sig ända tills vi gick för att titta på godiset i båtbutiken. Trängseln med människor i fritidskläder som ville köpa kopiösa mängder vodka, alkoläsk och salmiakgodis motverkade effektivt intrycket av flärd och klass. Alla får åka med. Jag fick nästan lust att gå på diskot, och diskuterade karaokefenomenet med Mårten som exempel på vad man gör på Finlandsbåt. Jag har bara stött på karaoke en enda gång i verkligheten, det kanske är kul i rätt sammanhang?

Sedan slog tröttheten till. När jag var yngre hade jag ofta en känsla av att jag måste göra allt, se allt och vara med om så mycket som möjligt nu bums. Numera känns det inte så överhängande, det är inte så katastrofalt att kanske missa något. Tillräckligt mycket erfarenhet i bagaget, kanske. Jag satt en stund och tittade ut genom mitt hyttfönster och knaprade lite Toblerone, och kände mig väldigt nöjd med att vara på väg någonstans. Resor har en väldigt lugnande inverkan på mig, och det är bra för mitt långsiktiga projekt att ta kål på typ A-personligheten inom mig. Stressad Åka är tråkig och sur Åka.

***

Vilken mysig stad Åbo är! Många trähus, och bebyggelse av blandad ålder. Det finns loppisar och begagnade serier i centrum, blandat med lite mer tjusiga butiker. Någon gång kanske jag borde fara hit för att turista, nu lär jag ju inte se så mycket mer än bara kongress.

Vår färja anlände tidigt på morgonen, och jag tappade snart bort mitt resesällskap eftersom de bodde på ett annat hotell. Själv hittade jag mitt krypin i ett hörn av torget. Vid hissen höll jag på att kollidera med Cheryl Morgan, och genast infann sig kongresskänsla. Nästa ögonblick fick jag syn på Jonas W och Tommy P på gatan utanför. De visste hur man hittar till själva kongresslokalen, så jag hakade på dem.

Lite turistiskt blev det också, när vi gick in i domkyrkan på vägen. Där fanns en konstutställning i tre sidokor, med verk av Pauno Pohjolainen, Andy Warhol, och Francine LeClercq. Kyrkan är, som många gamla kyrkor, byggd i många omgångar och har brunnit minst en gång. Den kändes rätt mörk med sina små fönster, men på bild är intrycket — som ni ser — bara stort och luftigt.

Jag i Åbos domkyrka. Foto: Jonas Wissting.