Det funkade ju rätt bra, det där med att blogga om att få saker gjorda och därmed få mig själv att tänka på att få saker gjorda. Nu är det nog dags att göra ett nytt inlägg på det temat.

Bilden av tankemaskineriet som ett väldigt tungt tåg med massor av inneboende tröghet är väldigt effektiv för mig (även om liknelsen haltar när jag börjar syssla med flera saker parallellt). Det handlar liksom att få upp farten, sedan rullar det på. Kan jag utnyttja trögheten och därmed minska startsträckan är mycket vunnet.

En metod jag använder för att få mindre och avgränsade saker gjorda är att säga mig själv att ”jag ska bara göra det här, sedan kan jag fortsätta med det jag egentligen håller på med”. Det är förvånansevärt effektivt, och utnyttjar att jag redan har farten uppe i något större projekt. Tricket är alltså att komma sig för med att klara av väl avgränsade uppgifter som man annars brukar skjuta upp — att skriva reseräkningar är ett typiskt exempel ifall man har ett jobb där man reser ibland.

När det gäller saker man inte kan göra klart i en sittning brukar jag försöka lämna en lös tråd som är lätt att ta upp igen. Cory Doctorow beskriver hur han brukar sluta skriva mitt i en mening så att det bara är att ta vid där nästa dag. Det är förresten precis detta som är hemligheten med så kallat kreativt kaos (de människor som använder det uttrycket för att beteckna vanligt stök har inte fattat poängen). Kreativt kaos är de där sakerna som ligger framme för att man håller på med dem, så att man kan fortsätta direkt när man har möjlighet. (Sånt är kanske särskilt viktigt när man har barn och ofta blir avbruten.)

Annonser