Flit och ambition.

Nästan allt som är värdefullt är svårt, och ofta är det saker som måste erövras ständigt. Man kan inte bara slappna av och flyta på och ha demokrati, mänskliga rättigheter, eller kärlek och goda vänner (eller ordning på sina papper för den delen). En bok kan ta åratal att skriva. Det finns en tumregel som säger att det tar 10000 timmar att bli bra på något.

Summan är att man måste ligga i och anstränga sig för det där man verkligen vill.

Produktivitet är ett sånt där tråkigt ord, som jag helst bara vill skaka av mig och hålla mig långt bort ifrån. Samtidigt är jag en sådan person som ständigt har hundra idéer om saker jag vill göra och väldigt gärna vill få dem gjorda också. Jag blir nedstämd och olustig till mods om det känns som om jag inte gör något.

Som student och inte minst som doktorand har man prestationskrav på sig, men väldigt fria tyglar. Man kan disponera sin tid ganska fritt, bara man åstadkommer det man ska. Oerhört stressande, faktiskt. Inte konstigt att det är studenter och frilansande skribenter som verkar dominera diskussionerna online när det handlar om produktivitet och att åstadkomma saker. Jag har förstås grunnat en del på sånt jag också, och utvecklat en del knep som passar mig.

Periodvis har jag följt en del produktivitetsbloggar. Det sägs oftast inte mycket nytt på dem, man snappar rätt fort upp de viktiga principerna och sedan är det bara variationer på dem. Det jag fick ut av det hela var att bli påmind om att tänka på sådant, och därför faktiskt använda mina egna knep för att bli effektivare.

Nu befinner jag mig i sitsen att jag försöker läsa några intressanta och nyttiga kurser på universitetet samtidigt som jag söker jobb och försöker ta körkort — och samtidigt som jag har en del hobbyprojekt på gång med relativt hög ambitionsnivå (programboken för Eurocon är väl det viktigaste av dem). Efter att jag skickade in mina viktigaste ansökningar tappade jag lite styrfart, och nu känner jag att jag måste påminna mig själv om att anstränga mig lite för att få allt att röra på sig. Kort sagt: jag tänker blogga lite om mina bästa knep för att få saker gjorda. Kanske kan någon annan ha nytta av det, men framför allt kommer jag att påminna mig själv om hur man gör. Då kan jag få utlopp för lite kreativitet, i stället för att bli frustrerad!

Här kommer alltså mitt första få ändan ur vagnen-verktyg.

Utnyttja den inre trögheten

Det är jobbigt att få tanketåget att börja rulla, men är det väl igång behövs det inte mycket för att fortsätta framåt. Mitt allra bästa knep är att börja tänka på det som är viktigt för dagen innan jag kollar e-post eller hittar på något annat som kan leda in på sidospår. Om jag behöver förflytta mig (som när jag promenerade till jobbet) funkar det väldigt bra att kika på att grunna på att göra-listan innan, och liksom göra upp en strategi för dagen. Då börjar jag liksom värma upp för det jag ska göra redan innan jag sätter mig vid datorn eller går in i labbet eller vad det nu kan vara. Startsträckan blir väldigt smärtfri.

Sen, när jag väl börjat känna att jag gör något vettigt, kan jag ta en paus och svara på e-post eller till och med läsa bloggar utan att det blir risk för att halva dagen försvinner i ett svart hål, så där som man känner det ibland. (Det finns inget som gör mig så stressad som känslan av att jag inte gör någonting. Jag gillar det inte alls.)