Det var ett tag sedan jag lade upp första delen, för det tar sin lilla tid att tänka igenom böckerna på listan. Jag har den här listan som pausunderhållning och skriver litegrann om en bok när jag känner att jag behöver hämta andan mellan andra saker. Det är kul! Jag får väldig lust att läsa om flera av de här böckerna nu när jag tänker på dem. Här kommer alltså ett gäng till.

Star Maker av Olaf Stapledon (1937), är en riktig ultraklassiker, som tar det riktigt stora perspektivet. Det här handlar om hela universum, och det är ett universum som är fullt av mycket olika typer av liv.

Stories of Your Life and Others av Ted Chiang (2002) är full av noveller som allihop är polerade så att de glänser. Allihop utgår från någon central idé — flera av de här idéerna är tagna från världsbilder från äldre tider — och renodlar den och drar ut dess konsekvenser för människor. Om man kunde animera en Golem med rätt bokstavskombination, skulle man då kunna knäcka koden och komma på språket som programmerar liv? Jag gillar Ted Chiangs författarskap.

Angry Young Spaceman av Jim Munroe (2000) är en bok jag hittade av en slump (i biblioteket i McMurdo). Den handlar om hur svårt det är att följa sina ideal, och om hur fort subkulturer blir assimilerade och kommersialiserade. Och så handlar den om balansgången mellan respekt för andra kulturer och trohet till sina egna värderingar — i bokens framtid är det fullständigt otänkbar för människor från jorden att man skulle döda djur för att äta dem, och man stöter förstås på köttätande i den främmande kultur där huvudpersonen arbetar som lärare. Det låter seriöst, men den är skriven på ett ganska färgsprakande och lättsamt vis, som får den att se ut som en bilderbok för barn i mitt huvud (jag läser visuellt, ser bilder i huvudet när jag läser).

Book of the New Sun av Gene Wolfe (1980-1983) har också klassikerstatus. Det är ett verk som nog tål att läsas många gånger och på olika sätt. Jag gillar att den funkar så bra som ren äventyrsberättelse, samtidigt som där finns många bottnar och en massa symbolik och så. Detaljer som särskilt satt sig fast är sanden på någon strand, som består av de eroderade resterna av tidigare civilisationer, samt scener där man får del av en död persons minnen genom att äta henne (honom? minns inte).

The Golden Age-trilogin av John C. Wright (2002-2003) var för mig något ganska nytt. Jag hade inte läst så väldigt många böcker innan där nanoteknik och konstgjorda gränssnitt till den verkliga världen spelar riktigt så här stor roll. Det är en avlägsen framtid där man kan där man kan vara i princip odödlig och där rikedom är beräkningskapacitet. Det går förstås att bygga om sitt medvetande, gömma minnen för sig själv, och skicka iväg partiella kopior av sig själv för olika möten och uppdrag. Eftersom det inte finns så många praktiska randvillkor för samhället kan man leva på lite olika sätt, och huvudpersonen tillhör en klan där man bland annat tillämpar självdiciplin genom att utföra vissa vardagssysslor som att klä på sig manuellt. Den här mycket artificiella tillvaron fick mig att tänka en massa på vad det är att vara människa och vad begränsningar betyder för oss rent psykologiskt. Egentligen är det dock mest ett färgsprakande äventyr med intriger och drama.

Neverness av David Zindell (1989) var en jättetjock bok som nästan känns som flera olika romaner i mitt huvud. Väldigt fascinerande miljöer i en avlägsen framtid. Staden där man åker skridskor på gatorna gjorde intryck på mig. Piloternas orden förvaltar förmågan att resa i rymden, och det kräver oerhörd matematisk insikt — det finns väldigt poetiska partier som beskriver matematikens skönhet utan att säga särskilt mycket om matematiken i sig. Det finns ett folk som liksom muterat baklänges och ser ut som neandertalare, och som också lever stenåldersliv med allt vad det innebär (jag minns inte varför). Den biten som utspelar sig hos dem är kanske den jag minns allra bäst: hur de ser på världen, hur det är att långa tider knappt ha nåt att äta och sedan frossa i mängder av kött och ister, teknologi med enklast möjliga medel och material.

The Light Ages av Ian R. MacLeod (2003) är en alternativhistoria med magi. Arbetarna lider av biverkningarna vid gruvorna där man utvinner aether, och den övriga teknologiska utvecklingen har blivit eftersatt eftersom man kan göra allt möjligt med hjälp av detta magiska material. Det är hjärteknipande att se forskaren som håller på att komma elektriciteten på spåren, fast alla tror att han är tokig. Så kommer den oglamorösa revolutionen, och maktens korruption. Jag kanske borde jaga rätt på uppföljaren.

Cloud Atlas av David Mitchell (2004) var häftig på två sätt. Dels är det en rolig struktur, boken är konstruerad som en lök med lager utanpå varandra. Man börjar i en berättelse, och mitt i den avbryts den och en annan tar vid. Den i sin tur avbryts också, och man kastas in i en ny berättelse, och så vidare. Den i mitten är hel och obruten, och efter den får man slutet på den föregående, och så avslutas de alla fem. De olika berättelserna verkar ha en tidsordning, så att den första (och sista) är tidigast — typ 1800-tal vill jag minnas — och den innersta är i en ganska avlägsen framtid. Berättelserna refererar också till varandra, de är böcker eller filmer som existerar i nästa tidsperiod. Det andra som är häftigt med den är att de olika berättelserna är så olika i stilen, och liksom balansererar på gränsen mellan pastisch och kärleksförklaring till en viss litterär riktning eller genre.

Camouflage av Joe Haldeman (2004) gillade jag för att det roar mig att försöka se vår tillvaro här på jorden utifrån, som man gjorde genom den främmande varelsens ögon. Den var faktiskt väldigt bra på det.

Steel Beach av John Varley (1993) lever i mitt minne framför allt på grund av scenerna mot slutet då huvudpersonen är kvinna och föder ett barn, och det som händer sedan. I övrigt var det typiskt en sån där häftig världsbyggarhistoria med märkliga samhällen. Här finns till exempel folk som lever i vad som kan beskrivas som permanenta lajv, där man iscensätter historiska miljöer, fast i en station inuti en asteroid.