Det finns en historia (som jag fått via Susan Palwick) om en känd förlagsredaktör i New York, som en askonsdag gick i mässan före jobbet. En kollega mötte honom i en korridor och utbrast förvånat ”Säg inte att det är aska du har i pannan!”. Vad svarar man på det? ”Nej, det var en tragisk olycka med kopieringsmaskinen!”

Den här berättelsen har en bitter bismak för mig. Den påminner mig om hur undfallande jag själv oftast är. Jag hade mycket väl kunnat låtsas att jag haft en dust med kopieringsmaskinen snarare än att säga det som ett skämt.