Tog en liten paus för att läsa internet och snubblade in på bloggen Proud Nerdy Geek Girls. Där står ett citat av Johanna Koljonen: ”Att vara nörd är att signalera att man bryr sig passionerat om områden och fenomen som inte är de som statussamhället prioriterar”. Det var på något sätt precis det jag behövde läsa nu. En tröstefras för den trötta fannen som luften gått ur.

Jag är full av självtvivel, nämligen. Jag känner mig inte som en riktig nörd, för jag är ju intresserad av för många saker. Borde inte en riktig nörd bara syssla med en enda sak? Åtminstone bara en sak i taget? Jag är orolig för att inte vara tillräckligt bra för att platsa någonstans alls, när mina inspirationsattacker drar i vitt skilda riktningar.

Förmodligen är det här någon sorts stressreaktion. Jag vet ju var skon klämmer: dussintals referenser att kolla igenom, mallar att följa och övertygande text att skriva. Det ska bli bra och rätt. Att kontemplera att en stipendiekommitté ska sitta och granska och bedöma mitt liv och min gärning är lite pressande. Får jag forska, eller får jag inte forska?

Mestadels är det ändå positiv stress just nu, faktiskt.

På Eurocon i sommar ska jag i alla fall kombinera några intressen. Grand Unified Geekery! Science fiction och fysik ska föras samman i mitt föredrag om mörk materia. Sedan har jag ett till projekt på gång som jag inte riktigt vet om det blir av, men som involverar officiell tillåtelse av Captain Robert att använda en låt av Abney Park. Jag törs inte säga mer — ifall att det skulle rinna ut i sanden är det onödigt att ha lovat för mycket.