När jag sovit på saken kommer jag att tänka på några saker jag vill lägga till föregående inlägg, där jag liksom mest harvar negativa saker. Det var inte så kul att vara fjorton och spirande nörd i ett väldigt litet samhälle, men livet stannade ju inte där.

En intressant sak är att det var först när jag stötte på fandom som jag verkligen började göra något med mitt sf-intresse. Jag identifierade mig förstås som science fiction-fantast redan innan, och jag kommer ihåg ett antal tillfällen på gymnasiet då jag entusiastiskt talade om sf med rätt ointresserade kompisar. Jag läste ändå rätt lite, och allt jag började skriva kom av sig rätt fort. Det var alltså först i tjugoårsåldern som jag kom igång med att verkligen lära mig saker, lägga fler författare än Le Guin och Heinlein på minnet, samla böcker, och så småningom även ge ut fanzines. Jag behöver nog ha ett socialt utlopp för mina intressen för att faktiskt göra något med dem. Hurra för fandom!