Kugghjul har ett visst estetiskt värde, men jag vill helst att de ska göra något, röra på sig. Jag tycker alltid att det är något lite otillfredsställande med saker som enbart är för syns skull. Ytan kan också vara viktig, inget snack om den saken, men jag vill helst att det inte ska vara allt som finns där — och hur som helst är det coolt med urverk och mekaniska konstruktioner. Tyvärr är jag inte något mekaniskt geni (ännu!) men jag plockar isär leksaker och äggklockor och petar, kikar och funderar.

Det har varit väldigt tunnsått med kommentarer om steampunk-numret av Landet Annien här online. IRL har jag fått höra lite olika åsikter, men den vanligaste verkar vara att det inte var tillräckligt mycket. Det borde ha varit mer! Det är ju kul att höra. Förutom det anser en och annan att det borde ha handlat mer om moddare och hemmabyggen. Det är faktiskt en brist, men ännu har jag inte hittat någon svensk Jake Von Slatt att intervjua, och vi fick ta vad vi hade. Gör vi någonsin ett nytt nummer kan jag skriva lite om vad jag själv åstadkommit vid det laget.

Just den här misstänksamheten mot det som är bara yta är i alla fall en del av det som gör att jag inte blev så väldigt förtjust i Boneshaker av Cherie Priest. Jag hade svårt att skaka av mig känslan av att boken byggde på en uppsättning rekvisita. Jag ser för min inre syn hur Cherie Priest hade haft framför sig på skrivbordet: ett par mässingsgoggles, ett sepiatonat fotografi, en modell av ett luftskepp, en gasmask. Hur passar dessa saker in i en berättelse, vad kan man skriva om dem? Kasta in en obligatorisk galen uppfinnare (eller varför inte två på en gång), samt krydda med zombier för att få lite fler yttre problem och anledningar att avfyra vapen.

Hade det inte varit för att jag aldrig riktigt lyckades skaka av mig den här inre bilden av en berättelse uppbyggd kring några prylar hade det varit bra och underhållande fluff, om än inte så mycket mer än fluff. Som det nu var hade jag väldiga problem med suspension of disbelief — jag kunde helt enkelt inte glömma bort att alltihop är uppdiktat ens under själva läsningen. Jag kunde inte försjunka i berättelsen.

Det var tillräckligt underhållande skrivet och med tillräckligt mycket skojiga detaljer för att jag skulle vilja läsa ut den ändå, men detta är inte en bok jag kommer att minnas.

Däremot kommer jag inte att ge upp det där med kugghjulen.