Jag tror att Hal Duncan skulle vara en bra föreläsare, eller talskrivare.

Efter att ha läst Vellum orkade jag aldrig fortsätta med Ink, trots att jag verkligen tyckte om läsupplevelsen av den första boken. Det kändes som mycket att bita över, på något sätt. Det är precis samma känsla jag får varje gång någon länkar till hans blogg. Det är så många ord, jag går liksom vilse bland dem. Har en flik öppen i min browser ett par veckor innan jag ger upp och stänger den oläst, eller halvläst.

Nu har jag i alla fall läst The Lost Airbender, en artikel där han reder ut en del begrepp kring ras, etnicitet, fördomar, privilegier och så vidare, specifikt för science fiction. Mest läste jag den för att jag ville förstå mig på begreppet ”cultural appropriation”, som jag ofta stöter på men inte riktigt greppat.

Bra artikel.

Fast det är fortfarande väldigt många ord, väldigt många liknelser, och väldigt få koncisa sammanfattningar. Där jag skulle ha kondenserat broderar han ut. Det får mig att tänka att jag troligen skulle ha mycket lättare för den här stilen i talad form. Undrar om det är fler än jag som har lite inre motstånd mot Hal Duncans sätt att skriva?

Annonser