Nu måste jag börja spana efter roliga gamla etikettsböcker. Min syster har en från 1920, och den är en riktig guldgruva som konversationsunderlag — och inte så dum som stämningsläsning för rollspel i tidiga 1900-talet. Fast jag kan ju inte påstå att jag har memorerat den direkt. Minns mest att damer inte ska ta för långa steg och inte spegla sig i skyltfönster, samt att det fanns ett särskilt kapitel om hur man gör när man bjuder någon på en biltur.

Det har hur som helst spritt sig en ny underlig tilltalssed bland försäljare, som tilltalar alla kvinnor med ”fröken”. Idag frågade jag rent av en av de telefonabbonemangsförsäljare på stan som försökte locka en del rätt gamla kvinnor med detta tilltal ifall han hade fått lära sig det på någon kurs. Det hade han mycket riktigt. Undrar vems påfund det är. Jag tycker inte alls det känns kul att bli fröknad, och det är väl ännu mindre kul ifall man kanske rentav är änka. Ska man tilltala mig med titel vill jag åtminstone att man ska använda den bästa möjliga titeln, vilket för min del borde vara doktor (om jag skulle ta ut min examen…).

-Unge man, jag ska be att få påpeka att jag är licentiat, och dessutom gift. Det finns inga fröknar här, om du inte vill tala med min fyraåring!

Undrar vad försäljaren skulle svara på det.

Det är inte alls lika illa med ”damen”, det kan jag stå ut med att man kallar mig.

Jag skulle vilja ha tag i en gammal etikettsbok och skicka till personen som håller de där försäljarkurserna, med ett bokmärke på sidan om tilltal.

Annonser