I den här skojiga artikeln om kampkonst från 1800-talet, med anknytning till Sherlock Holmes, fanns det en mening jag hakade upp mig på:

Indeed, what would be the point of being steampunk if you couldn’t pop your monocle right off your face in horror at the mere existence of lower social orders?

Det är lite på kant med hur jag och många andra tänker på det här med steampunk. Ett citat från Jess Nevins artikel ur paret Vandermeers antologi Steampunk:

Steampunk, like all good punk, rebels against the system it portrays (Victorian London or something quite like it), critiquing its treatment of the underclass, its validation of the privileged at the cost of everyone else, its lack of mercy, its cutthroat capitalism. Like the punks, steampunk rarely offers a solution to the problems it decries — for steampunk, there is no solution — but for both punk and steampunk the criticism must be made before the change can come.

Det finns förstås många varianter av steampunk, och debatten om huruvida ”punk” har något med saken att göra eller ej kommer att hänga med så länge etiketten gör det. Jag tycker i alla fall att det är en diskussion värd att ha.

Annonser