Fick för mig att det kunde vara kul att göra veckans tematrio om pappor. Instruktionen är att berätta om tre böcker som handlar om pappor. Jag tolkar det där lite fritt, så att boken inte behöver handla om pappan och faderskapet i första hand. Minnesvärda pappor i litteraturen, alltså.

1. Die unendliche Geschichte av Michael Ende (på svenska Den oändliga historien). Under sina äventyr i Phantasien tappar Bastian alltmer bort sig själv, men när han hittar en bild av sin far infryst i ett isblock hjälper den honom att hitta tillbaka. När alltihop får sin upplösning kan far och son nå fram till varandra. Det är en ganska liten del av boken, men de där små scenerna tycker jag är väldigt bra.

2. Tintenhertz av Cornelia Funcke (på svenska Bläckhjärta handlar om en flicka och hennes pappa Mo som är bokbindare och döljer en stor hemlighet. Jag har precis börjat läsa boken så huruvida den stannar i mitt minne så som nummer ett kan jag inte säga.

3. Galileo’s Dream av Kim Stanley Robinson. Detta är en sorts historisk roman med science fiction-twist, som förstås handlar om Galileo Galilei. Han hade tre barn, men det var bara den äldsta dottern Virginia han hade någon god relation till — hon var i gengäld förmodligen den som stod honom närmast av alla. (Dava Sobel har skrivit en bok som baseras på brevväxlingen mellan henne och fadern, som också Robinson läst innan han skrev romanen.)

Det går säkert att hitta på fler om jag skulle tänka efter, men detta var tre minnesvärda pappor jag kom att tänka på nu. Att två råkade vara tysk ungdomsfantasy var ju ett lustigt sammanträffande. Hade jag läst mer sånt hade jag försökt hitta ett till matchande exempel!