Jaha. Dagen efter kongressen. Det var skoj och inspirerande, men idag är jag trött och kraftlös, med ont i huvudet och raspig hals. I morse när jag låg och försökte somna om drabbades jag av typiska post-kongress-infall. Kanske skulle man ordna en steampunk-kongress i Uppsala, till exempel? Det blev en del steampunk-prat på den sista panelen (som skulle handla om etiketthysterin med subgenrer och sub-subgenrer), och det verkar ju ligga lite i tiden trots att det i min värld börjar bli gammalt och väletablerat. Tor.com har sin Steampunk Month, i Sverige har vi lovsånger från sf-bokhandeln i Malmö och den Göteborgsbaserade föreningen Eximia Navigatio. Till och med ett band man kanske kunde leja in, The Magnificent 7 som finns på Gilded Age Records (se mitt tidigare inlägg om steampunk-musik). Det skulle kunna bli en ganska icke-traditionell sf-kongress, även om jag skulle vilja ha med de vanliga inslagen också… Tja, man kan ju fantisera i alla fall, jag har inte grunnat på det här tillräckligt för att veta om det är görbart eller ej.

Fast steampunk-nummer av mitt fanzine ska väl kunna bli tillverkat någon gång i alla fall.

Imagicon blev lite kort, för min del, eftersom jag behövde ta hänsyn till familjen också. Sen blir man ju lite splittrad när man har med sig bebis på kongress, och det känns som om jag inte hann prata med folk särskilt mycket. Trots det var det väldigt kul. Skarpnäcks kulturhus är en jättebra lokal, med lagom stora programsalar, naturlig mötesplats i mitten (bar/café) och tillräckligt mysig känsla. Möjligtvis är läget lite avsides, men det finns ju i alla fall restauranger och så omkring, och T-bana nära. Intressant förresten att jämföra med världskongressen som hade massvis med parallella programspår men där man oftast inte såg till så mycket folk. Imagicon kändes hela tiden som om det var fullt av folk och fans. Det var väl hyggligt mycket folk också, siffran i nyhetsbladet var 176 personer som faktiskt var närvarande. Internationellt var det också, med ”ungefär åtta” länder representerade (sju räknades upp, och sen var det en från Jersey som inte riktigt är ett eget land, samt vår bebis som har kanadensiskt pass).

Svenska kongresser är fantastiskt trevliga för att de är så lagom sercon, och för att man faktiskt kan hinna umgås med hedersgästerna om man lägger an på det. Jag råkade mest av en slump gå och äta samtidigt som båda hedersgästerna, och delade alltså bord med Liz Williams och Graham Joyce. Det var väldigt trevligt. En kompis i Kingston undrade förvånat hur det kom sig att jag hade träffat så många sf-författare (vilket framgick när vi pratade om böcker). Sf-kongresser förstås!

Det händer ju annat också, när man samlar ihop folk. Jag blev återvärvad till att recensera böcker för Nova Science Fiction (läs den! bra tidskrift!), och så avgjordes Vetsagas essätävling (officiellt besked om resultatet ska nog komma snart). Jag träffade en massa gamla bekanta, och så såg jag flera personer jag hade velat prata med men inte kom mig för att hälsa på.

Jag måste verkligen komma iväg på nästa Åcon, enligt ryktet nordens mysigaste kongress. Och Geoff Ryman är hedersgäst. Och jag har missat alla tre Åcon hittills…

Annonser