Såg på Making Light att Orwell-priset för politiskt skrivande i år har gått till en bok om Sverige: Fishing in Utopia: Sweden and the Future That Disappeared av Andrew Brown (länk till Amazon, eftersom Granta som publicerat den inte har någon ordentlig webbplats för sina böcker ännu).

Här är författarens blogg. Intressant det där med britter och andra som kommer till Sverige och liksom blir förälskade i landet. Jag har själv känt en person som reagerade precis så: han kom till landet för att han var kär i en tjej, men sedan blev han kär i landet och stannade (ett tag). Han tyckte att Sverige var så sansat och förnuftigt, tycker jag mig minnas.

Jag blir sugen på att läsa den här boken. Intressant att se Sverige utifrån. Särskilt nu när jag har varit utanför Sverige ett tag och kanske har lite perspektiv.

Fast för mig är Sverige rätt mycket en uppsättning specifika personer och platser, som jag är fäst vid. Svårt att se någon helhet, trots avståndet. Jag kommer på mig själv med att längta efter sådana märkliga saker som Hågadalen eller Stadsträdgården, eller bara att sitta på ett godtyckligt svenskt fik och lägga alldeles för mycket pengar på en kopp te och en bulle och en timme eller två med en vän eller två. (Eller för den delen sådana små detaljer som riktiga dörrhandtag och en ordentlig tvättstuga.)