Kort lista av länkar till saker folk skrivit om läsning, med några kommentarer från mig.

Challenge: Read One Book a Week
Jag skulle gärna läsa en bok i veckan, konsekvent. Jag kommer sällan upp i de volymerna, trots att jag älskar böcker. Artikeln är roligt skriven, men tipsen för hur man ska kunna läsa en bok i veckan ger mig inget. Jag älskar redan att läsa, gör det för att jag har lust, och stressar inte. Jag läser inte ut böcker jag börjat på som jag inte gillar. Regeln om att alltid läsa minst 50 sidor i stöten skulle kunna vara bra, men att följa den skulle för långsamma och tidspressade läsare bara betyda att man tvekar mer inför att ta upp en bok — jag läser nog mer om jag läser ett par sidor varje gång jag får tillfälle.

How to Instill the Love of Reading – In Your Child, or Yourself
Jag gillar attityden: man ska inte läsa böcker för att bli en bättre eller duktigare människa, utan för att det är trevligt. Vill man läsa mer är bästa sättet att lära sig tycka om det. Fast jag förundras över att folk faktiskt tänker så här. För mig är det uppenbart att bokläsning är ett nöje. Och jag har aldrig problem med att hitta böcker jag vill läsa, fast det är förstås ett intresse jag lägger en del tid på.

Läsning som lust och last
I den här understreckaren i SvD handlar det en del om hur nytt det är att läsning ses som en dygd, och hur märkligt prestigefyllt det kan bli. Får mig att tänka på hur nästan allt som är dumt är en förvriden variant av något som är bra. Man frågar ”varifrån kommer behovet att bedöma andras smak och bildning utifrån deras bokhyllor?” Tja, det är ju bara en överspänd variant av den vanliga nyfikenheten på att lära känna andra, som gör att man titta på vad de är intresserade av. Jag kollar alltid in folks bokhyllor, för det är ett bra sätt att hitta kontaktytor och gemensamma referensramar, eller i alla fall något att börja prata om. Men det är klart att det kan gå överstyr, som allt annat.

Du är inte skapt för att läsa detta
En till understreckare, med utgångspunkt i en bok om ”läsningens kognitiva, biologiska och evolutionära aspekter”. Väldigt intressant. Jag har ju förr reflekterat över hur skrivkonsten placerar rätt mycket av vårt minne och vår kunskap utanför huvudet (utanför oss själva, eller som en förlängning av oss själva i texten). Det finns många andra intressanta aspekter av hur vi hanterar en sån här uppfinning, som ju inte är något som hjärnan har utvecklats för. Intressant att reflektera över vad läsförmågan betyder i samhället också.

Tillägg i form av en liten klagolåt man kan hoppa över:
Rubriken ”Du är inte skapt för att läsa detta” är för övrigt tagen från ett direkt citat ur boken, skriven av en neuroforskare, men får ändå kritik i kommentarerna av folk som hakar upp sig på uttrycket ”skapt för” och att artikelförfattaren (Merete Mazzarella) har en bakgrund i humaniora och inte i naturvetenskap. Suck. Apropå det kan man lätt tappa hoppet om mänskligheten om man läser folks recensioner på Amazon. Folk skriver så mycket dumt och webb 2.0 är kanalen för alla dumheter man kan tänka sig. Läs inte kommentarerna på Nature heller, när jag tänker på saken. De verkar helt omodererade. Sånt som får mig att bli misantropisk till sinnes, jag som annars är så generös och överseende. Tur att jag vet att folk oftast gör ett vettigare intryck om man får resonera med dem. Genant att tänka sig att jag förmodligen verkar precis lika idiotisk i skrift ibland jag med (förhoppningsvis inte så väldigt ofta).