Eller är det bara jag som är nojig?

Saken är att jag inte uppfattar svenskar som särskilt otrevliga. Visst, inte alltid särskilt utåtriktade, men annars hyggliga. Problemet är att jag inte riktigt förstår varför jag ständigt blir så glatt överraskad över kanadensarnas vänlighet. Är det för att jag har vant mig vid att folk är ogina hemmavid, eller är det bara det att jag personligen har konstiga förväntningar?

Exempel: när min treåriga dotter trots att hon nyss varit på toaletten kissade på golvet i biblioteket stålsatte jag mig för en utskällning (eller åtminstone tillrättavisning) från bibliotekarien. Jag väntade mig att hon skulle säga åt mig att jag faktiskt måste ta hand om mitt barn när jag är på biblioteket och att denna slapphet från min sida verkligen inte går an. Istället verkade hon bara förutsätta att det naturligtvis var en olycka och inte mycket annat att göra åt än att torka upp. Det kanske är den mest rimliga attityden, för de flesta är ju inte oansvariga med flit. Frågan är varför jag förväntar mig att bli bemött som en okunnig, oansvarig odåga? Beter sig folk så mot mig i Sverige? Jag har inga minnen av några specifika händelser, men jag undrar varifrån mina förväntningar kommer.

Jag har vaga känslominnen av att ha lämnat situationer och känt mig arg och frustrerad över att man inte trott på att jag åtminstone försökt göra rätt, men jag minns som sagt inga konkreta exempel.

Det är ganska lustigt att gå omkring och känna mig så positivt överraskad nästan hela tiden. Det är väldigt bra för mitt allmänna välbefinnande, kan jag säga.

Tala om för mig nu: är folk otrevliga i Sverige, eller är det bara jag som på något sätt lärt mig bli strykrädd (eller skällrädd)?

Annonser