Undrar om grundskolebarnen blir undervisade om internets historia, och datorernas? Det är faktiskt rätt relevant. Den här artikeln av en av dem som var med från början (grundaren av e-print-arkivet arXiv, som många fysiker använder flitigt) var riktigt intressant och fick mig att tänka tillbaka lite.

När jag gick i grundskolan hade vi datakunskap på tekniken. Det här var sent åttiotal. Vi fick lära oss hur data är organiserat i en dator: bit, byte, post, fil, /katalog?/ — men man fattade aldrig riktigt vad det där med ”post” och ”fil” var för något egentligen. Jag minns inte riktigt vad vi gjorde med datorerna heller, förutom att vi använde dem på maskinskrivningslektionerna i sexan. Det fanns ett program som visade ord, och satte poäng på hur bra man kunde skriva dem (och så skulle man skriva med rätt fingersättning och inte titta på händerna förstås). Datakunskap i gymnasiet var jättefånigt: vi lärde oss en massa tangentbordskommandon för ett ordbehandlingsprogram som aldrig någon använde senare. Om man tog data som tillval i trean fick man lära sig programmera Pascal, men jag valde biologiinriktning istället.

Jag kom till Uppsala 1994, och började plugga på universitetet. Där fick jag min första mer omfattande datorerfarenhet (förutom att använda Word på pappas Mac) på SUN-arbetsstationerna i datorsalen på institutionen för teknisk databehandling (den hette så!). Där lärde jag mig hjälpligt använda UNIX (även om jag inte fattade mig på det riktigt förrän långt senare). Vi fick lära oss använda Emacs, koda C++, och också lite Matlab. Samma år hade några killar jag kände startat en ISP (en av de första i Sverige). Jag öppnade webbrowsern Mosaic vid något tillfälle, men blev inte riktigt intresserad. Jag försökte prenumerera på ett par nyhetsgrupper på Usenet men jag förstod inte gränssnittet och gav upp. På den tiden hade jag en viss rädsla för att verka dum (och ännu mer att bli beroende av ”tekniska killar”), och ville inte fråga de mer insatta i min omgivning om de ville inviga mig i saker och ting.

Det var samma år som det amerikanska fysikerförbundet APS enligt samma artikel valde att inte följa exemplet från arXiv och göra ett webbgränssnitt för att lägga ut artiklar från Physical Review Letters online:

“Installing and learning to use a World Wide Web browser is a complicated and difficult task — we can’t possibly expect this of the average physicist.”

Det var 1996 jag själv satte upp min första hemsida, och lärde mig koda lite html genom att ”view document source” i min browser (som var Netscape vid det laget).

Fortfarande hade jag aldrig ägt någon egen dator. Faktum är att min första riktigt egna var en begagnad Macintosh jag fick billigt från jobbet på en fröfirma 1998. Den användes mest till att skriva fanzinetexter på.

1999 började jag göra mitt exjobb, och fick då en VAX med VMS som min arbetsstation. (VMS är ett operativsystem som ingen har hört talas om nuförtiden.) Det var ganska intressant, och jag lärde mig programmera Fortran, åtminstone lite stapplande. Efter det jobbade jag på ett labb, och där fick jag en ny PC med linux som min arbetsstation. Där började jag lära mig LaTeX, och Emacs blev min bästa vän.

Under doktorandtiden blev jag bättre på Fortran, och lärde mig shellprogrammering (åtminstone lite stapplande) och mer LaTeX.

Det finns ofta en viss eftersläpning i akademin, eftersom man bygger vidare på saker andra börjat på tidigare. För min ålder har jag lite gammaldags datorvana, kanske. Jag har lite svårt att förstå folk som har kommandoradsskräck. (Å andra sidan känner jag mig ibland ganska handfallen när jag måste använda Windows, vilket känns lite lustigt. Fast jag hankar mig fram med hjälp av allmän datorvana, så det är inget problem.)

Det är lustigt att samma värld som var upphov till många av de teknologiska finesser vi nu är vana vid också har så mycket inbyggd tröghet mot att dra nytta av dem.

The prevailing sentiment among the senior physics faculty was that their seminal work had been possible without computer access, and the desperate need of a digital crutch was no doubt evidence of the incorrigible feeblemindedness of a younger generation.

(Citat från samma artikel igen.)

Själv har jag ganska mycket inbyggd tröghet också, vilket beror till stor del på att jag är för snål (och emellanåt för fattig) för att skaffa nya grejer. Jag har inte mycket mobiltelefonvana, jag har musik till stor del på cd-skivor fortfarande, och jag är precis på gång att för första gången ha tillgång till en laptop med fungerande trådlös uppkoppling till nätet. Jag är i alla fall hyfsat medveten om vad man kan göra, även om jag inte alltid gör det själv…