Ganska lite bloggat på sistone. Först har jag rest omkring en massa och försökt hinna träffa alla möjliga personer i Sverige medan vi är här, och nu är jag på konferensen Identification of Dark Matter.

Jag har under de första tre dagarna hört presentationer om cirka femton olika detektorprojekt för direkt detektion, som det heter: att försöka registrera växelverkan av mörk materia-partiklar i detektorn. Detta till skillnad från indirekt detektion, som handlar om att söka efter indirekta tecken på att mörk materia växelverkar och ger upphov till gammastrålning eller andra partiklar. Min egen presentation gick nog ganska bra (jag fick höra efteråt att den var mycket begriplig, vilket nog är hyfsat bra betyg), men jag tror inte att jag svarade något vettigt på de frågor jag fick. Nåja.

Konferenser, särskilt så här långa och intensiva konferenser, är ganska krävande. Det är mycket information att hålla reda på, och en konst i sig att lyssna och få ut så mycket som möjligt av föredragen. Jag är imponerad av den allmänna kvaliteten på deltagarnas presentationsteknik, men blir förstås i alla fall alldeles mör i huvudet.

Några höjdpunkter hittills:

  • Jag har lärt mig att det finns något som kallas sfäriska dvärggalaxer (rätta mig om den brukliga svenska termen är något annat), bland annat kring vår egen galax. De har väldigt hög massa jämfört med sin ljusstyrka, så de verkar innehålla en stor andel mörk materia.
  • De stora simuleringar som görs av strukturbildning i universum är verkligen imponerande. Det var också en snygg dialog mellan de två största simuleringsprojekten. Den första presenterades väldigt entusiastiskt men också ganska provokativt, genom att bland annat lista många egenskaper som folk har spekulerat i att mörk materia-fördelningen kan ha och kalla dem för ”myths”. En annan talare gav svar på detta två dagar senare, och talade om ”Mythbusters”, väldigt tjusigt. De var nog överens om det mesta, fast inte riktigt alla detaljer.
  • Det här med fördelningen av mörk materia inuti galaxer är en stor grej, eftersom det påverkar möjligheterna att detektera den och eftersom det har samband med förståelsen av universums utveckling. Jag blev lite imponerad av ett gäng astronomer som försöker kartlägga substruktur i mycket avlägsna galaxer genom att jämföra de olika avbildningarna av dem sedda genom en gravitationslins. Mycket imponerande, bara att man kommer på att man ska försöka.

Det är kul att lyssna på mer astronomi- och kosmologi-aktiga föredrag, men min egen grej är ju det här med detektorer. Det ska jag nog också lägga lite energi på att berätta om, för att bena ut det i mitt eget huvud om inte annat, men det kommer att kräva lite mer tid och eftertanke (och läsande av anteckningar).

Annonser