Hej hopp! Jag har inte gjort bokfemman på ett tag, men den här veckans var så lätt att jag inte kan hoppa över. Jag har nog mer än ett favoritämne, som lockar mig att vilja läsa böcker. Jag blir till exempel ofta nyfiken på berättelser med kyrkliga huvudpersoner (gärna jesuiter!), jag gillar böcker som utspelar sig på exotiska platser på jorden, och jag har svårt att motstå science fiction som verkar innehålla hyggligt realistiska vetenskapare.

Det finns ett lästema som jag har jobbat på medvetet ett tag, och det är att läsa alla böcker och noveller jag kan komma över som innehåller mörk materia i någon form. Här följer fem av dem jag läst hittills.

  • Dark Matter av Rodman Philbrick. Folk i en viss krets av fysiker och astronomer blir mördade, och det verkar kunna ha att göra med en upptäckt av nobelpriskaliber. Huvudpersonen är en astronom som är nära vän med flera av de mördade, och som ofta råkar vara i närheten när saker händer. Naturligtvis blir han misstänkt. Rätt spännande, bra skriven, och bra skildring av forskare (även om det är väldigt underligt att teoretiker bokar tid med ett stort teleskop för att undersöka sina hypoteser i realtid, det var det mest orealistiska i boken). Den här boken förfäktar alternativa hypoteser om mörk materia.
  • Wizards at War av Diane Duane, del åtta i serien Young Wizards. Jag gillar den här serien, det har jag skrivit förr. Magi med naturvetenskaplig smak, och trevliga äventyr. Jag har bara läst del ett, två och åtta hittills, och jag måste säga att den här boken är lite knöligare än de första i serien. Det gör inte så mycket att det har hänt saker jag inte känner till, men det är alldeles för många personer att hålla reda på (varav flera är utomjordingar, eller talande magiska datorer, eller jättemagiska talande husdjur). Jag tänker i alla fall läsa resten av serien vid tillfälle. Den mörka materian i denna bok är en effekt eller ett vapen av The Lone Power, som är död och entropi och anti-liv. Effekten är snarast den av mörk energi, denna mörka materia sliter isär och utvidgar universum istället för att attrahera materia och dra ihop den.
  • Dark Matter av Garfield Reeves-Stevens. Det här börjar som en blodig thriller, och läsaren vet redan från början vem mördaren är, om än inte hur saker hänger ihop. Den utvecklar sig till ett utflippat kosmiskt science fiction-slut. Man skulle kunna påstå att stilen är lite klichétyngd, att berättelsen är lite för effektsökande, och att skurken mest är fånig. Mörk materia visar sig i denna bok vara en illusion, och istället upptäcks en förbättrad gravitationsteori.
  • His Dark Materials (trilogi) av Philip Pullman. Väldigt omskriven, jag behöver inte säga så mycket här. Mörk materia i detta verk är universums självmedvetande, materiens livsvilja. Ganska poetiskt och andligt och så där.
  • Ringworld’s Children av Larry Niven. Han låter den existera i ”hyperrymden”, vilket väl kan tolkas som att den växelverkar bara i andra dimensioner än våra vanliga rumsdimensioner, där den bara märks i form av massa. I denna hyperrymd har det till och med utvecklats livsformer av mörk materia. I övrigt tyckte jag inte att denna bok var så rolig.

Det finns fler, förstås, men dessa var de romaner jag läst där mörk materia spelar störst roll. Precis fem blev det.