Emellanåt undrar jag varför jag inte är medlem i den uppenbarligen väldigt aktiva och kreativa fantasyföreningen Catahya. Det verkar ju hända saker där. Litteraturpris och recensioner och läger och antologier och… allt möjligt. Det verkar verkligen kul. Jag har känt till föreningen nästan sen den dök upp 2002, men har hållit mig utanför hela tiden och nöjt mig med att titta in på webbplatsen och klicka runt lite bland recensionerna ibland.

Att man har haft en ganska renodlad inriktning på fantasy bidrar kanske lite, för jag har inte känt mig särskilt dragen till high fantasy eller sword and sorcery sen jag upptäckte science fiction i tolvårsåldern. Det är inte så att jag inte läser fantasy alls, men tanken på en förening full av tonåringar som älskar berättelser om alver och orcher och små pojkar med stora öden — det kändes inte som om jag skulle passa in med min förkärlek för hård sf. Fast det är egentligen en uppfattning baserad mer på fördomar än på något intryck jag faktiskt fått av föreningen. Kanske är problemet snarare att jag kände mig lite gammal? Jag minns att jag konstaterade att de flesta medlemmarna verkade vara tio år yngre än mig, och jag är lite allergisk mot situationer där jag skulle känna mig som storasyster eller som en förståndig vuxen som kommer uppiftån och tycker att jag vet saker. ”Jaså, läser du Eddings? Det är faktiskt egentligen inte alls särskilt bra böcker, jag kan berätta vad du ska läsa istället!” Nej, blä, det slipper jag helst, jag tycker inte om mig själv när jag hamnar i den rollen. Fast ännu värre vore det om jag kom och försökte vara med på lika villkor och ingen ville lära känna mig eftersom jag nästan är en tant.

Fast andra har ju gått med och trivts bra fastän de till och med är mycket äldre än jag, så det är nog inte särskilt farligt. Jag känner ett antal medlemmar, och har ett genuint gott intryck (även om det finns de som säger att Catahya var bättre förr…), men ändå. Flera gånger har jag klickat på ”Bli medlem” bara för att undra vad jag ska där och göra och sedan strunta i det i alla fall.

Slutsatsen blir att jag faktiskt inte riktigt vet varför. Förmodligen har jag inte riktigt behovet av en förening, sedan jag upptäckte fandom. Och sen vet jag inte riktigt vad jag skulle tillföra föreningen heller, som den inte redan har.

En annan rolig förening jag inte är med i är Uppsala Slug Club, en Harry Potter-förening full av äkta entusiaster.

Jag gillar dem, de här föreningarna, om än på distans.

Uppdatering: Jag tror att jag ska skriva om den här texten lite, vid tillfälle. Jag tror ju faktiskt inte vare sig catahyaner eller tonåringar är grupper som huvudsakligen skulle gilla David Eddings, så det är lite fånigt formulerat som det är nu. Men annars håller jag med mig själv ;-)

Advertisements