You are currently browsing the tag archive for the ‘rollspel’ tag.

Wow.

Jag lider ibland av en viss snorkighet, sätter näsan i vädret och tror att jag är för god för fangirl-fasoner. Försöker vara seriös och djup, liksom. Fast sedan grips jag av Entusiasm, och så hoppar jag jämfota och hurrar högt i alla fall.

Kan jag göra annat nu? Maken upplyser mig om planerna på Ett rollspel baserat på musiken av steampunk-ikonerna Abney Park — som händelsevis är ett band jag lyssnat jättemycket på den senaste tiden. (Och övar lustiga danssteg till. Med och utan skiftnyckel.)

Jag tror att detta gör sig jättebra som rollspel. Det stämmer bra med hela Abney Park-framtoningen. (Romanen, däremot, är jag orolig att den kan bli en stor besvikelse.)

Det pågår visst en debatt om kvinnliga figurer i rollspel. Jag har inte följt den så jättenoga, men jag har i alla fall lagt märke till den. Det började med statistik över kvinnliga och manliga figurer i ett par olika spel, och fortsatte därifrån.

Allt detta får mig att nostalgiskt minnas Elna Svenssons intresseförening som jag spelade rollspel med under mina första år i Uppsala. Vi tågluffade också, och besökte medeltidsveckan i Visby, och lajvade. Det var jättekul, och betydde väldigt mycket för mig.

Det hela började med att en av mina bästa vänner träffade några personer som aldrig spelat rollspel men gärna ville testa. De hittade också en van spelledare som var lite trött på de vanliga sakerna och ville göra något annorlunda. Vi var alla något äldre än de flesta är när de börjar spela rollspel (jag var yngst och fyllde 19 ungefär när gruppen bildades), och alla tjejer som var intresserade av att utforska roliga saker och vara kreativa. Vi började spela lite Call of Cthulhu, och sen bestämde vi oss för att gå på spelkonvent. Namnet, ”Elna Svenssons intresseförening”, kom till då som motvikt mot alla rollspelsklicheer, det fanns så många grupper som hette saker i stil med ”Alver och vättar”, ”Mordors brödraskap” — ja, ni vet ungefär. Sedan vann vi en Vampire-turnering på att leva oss in i rollerna och överraska spelledarna.

Så småningom gjorde vi som sagt allt möjligt, men vi fortsatte spela rollspel. Särskilt kul var det när vi spelade kampanjen Orientexpressen. Vi hade ju redan från början varit inne på att göra vår egen grej av det här rollspelandet och nu bestämde vi att vår grupp skulle vara en kvinnosaksklubb, och vi satte året till 1919 eftersom det var året då kvinnlig rösträtt infördes i Sverige (även om det inte var något val att rösta i förrän 1921). Sedan gav vi oss av för att utforska Europa, och var nog egentligen inte så intresserade av själva mysteriet så mycket som av att se vad vi kunde göra med våra rollpersoner på de platser vi kom till. Jag tror att vi manglade kampanjen ganska ordentligt.

Vi blev aldrig färdiga med Orientexpressen, och gruppen gled isär av olika anledningar, men jag har nästan bara goda minnen av det här och saknar det lite ibland.

Framför allt var Elna Svenssons intresseförening något som gjorde det möjligt för mig att göra en massa saker jag egentligen ville göra men som jag inte riktigt kunde ta mig för på egen hand. En sak jag alltid har avskytt är att vara den ovetande personen som bara hänger med som en svans på dem som vet och kan, och särskilt illa tyckte jag om att vara en liten tjej som hängde efter grabbarna. Jag ville vara med på lika villkor, och det gick nästan aldrig när det handlade om ”killgrejer”. Det är som i träslöjden, när de andra tjejerna alltid först frågade närmaste kille om hjälp. Det ville inte jag, varför skulle de automatiskt kunna allt för att de var killar? Jag testade själv, och sedan frågade jag läraren i stället. Det var lite blyghet, lite tjurighet, och ganska mycket av den där känslan att jag inte ville att någon skulle förutsätta att jag inte kunde för att jag var tjej. Rätt ofta höll jag mig för mig själv, och då missar man ju allt man kunde lära sig av andra och kommer ännu mer på efterkälken gentemot dem man skulle vilja vara med. Och så kan man aldrig göra sådant som att spela rollspel.

Jag fick en massa erfarenheter i Elna Svenssons intresseförening (och social träning, förmodligen…) som varit till glädje senare.

Apropå de här sakerna ville jag också kommentera, lite kort, det här med killar som inte vill spela tjej. De säger att de inte kan, men jag tror att det mest har att göra med status. Det är inte lika coolt att vara tjej, inte lika kraftfullt. Även om man inte medvetet resonerar på det sättet är det nog ofta det som är ens känsla. En kvinnlig roll känns helt enkelt lite tråkigare, även om man kan göra den till vad man vill. Sådana magkänslor botas bara med motexempel och moterfarenheter, i tillräcklig mängd.

Själv fascinerades jag av den här idén att man kan spela någon som är väldigt olik den man är i verkligheten, och bestämde mig för att ha en manlig rollperson i den där Call of Cthulhu-kampanjen för länge sedan. Litegrann var det kanske för att vara tvärtom och hävda min självständighet, men det handlade också om att testa nya och annorlunda saker.

Man behöver ju inte heller vara en så skruvad grupp som Elna Svenssons intresseförening för att testa lite olika varianter på det här med hur man spelar olika kön. Jag har fler egna exempel. Förra året spelade vi lite olika indie-rollspel (i Kanada), och i den gruppen var det killar som spelade kvinnor, tjejer som spelade män, och även en tjej som spelade en tjej som var förklädd till kille. Alltihop funkade bra, i princip, förutom att jag när jag var geologiprofessor fick ta till hatt och målad mustasch för att spelledaren skulle komma ihåg att säga ”he” om min figur (det hade viss betydelse). Och i en annan kampanj fick jag göra en del sufflering i frågor om barn och amning och sånt när ungkarlen skulle spela småbarnsmor (i Mellanamerikansk indianstam, det spelet heter ”How we came to live here”) — men det lärde vi oss något på det också.

Fast nu när jag tänker på det hade jag faktiskt en diskussion med spelledaren när vi spelade ett äventyr med en väldigt misogynistisk men viktig SLP. Han tyckte att det var lite synd att inte tjejerna spelade tjejer då, för vi skulle ha tagit det mer personligt när den här fulingen betedde sig illa. På sätt och vis hade han nog rätt. Jag tyckte just då att det var rätt skönt att slippa ta det personligt, så för min del var arrangemanget rätt bra. Det är ju inte alltid spelarna uppskattar samma effekter som spelledaren vill ha.

Jag har två saker på hjärnan just nu: galna vetenskapsmän och steampunk. Ingen av dem har särskilt mycket med mitt jobb att göra, men det finns många saker på jobbet som får mig att tänka på både det ena och det andra. Oerhört dåligt för koncentrationen, får jag lov att säga. I ett försök att skärpa mig en smula tänker jag skriva av mig lite här och sen gå tillbaka till mitt ordinarie liv med att leta efter mörk materia i framtiden 2008.

Det som fascinerar mig så oerhört med steampunk är i grund och botten gör det själv-andan. Steampunk är ännu inget som går att köpa färdigpaketerat, men det vimlar av kreativa och konstnärliga personer som gör fantastiska saker med viktoriansk estetik kombinerat med högteknologi — eller bara fantasiteknologi. Det är ett roligt sätt att ta tillbaka tekniken, göra den till sin egen, och på sätt och vis återuppfinna framtiden och vår plats i den. Man ser samma hantverksskicklighet som jag känner igen från lajvkretsar, fast på sätt och vis mer lössläppt.

Jag får ibland lustiga infall. Idéer om vad man skulle kunna göra med gamla urverk, cykeldynamos, speldosor. Funderingar om sätt att göra trista apparater roligare. Modifikationer till min cykel. Cylinderhattar, kvarnhjulshattar, gubbkepsar, tropikhjälmar. Propellrar, mässing, lacklådor, nitar och beslag!

Återstår att se om jag gör någonting av detta någon gång.

Vad jag definitivt kommer att göra är ett steampunk-fanzine, vilket år som helst! Jag har massor av roliga gamla bilder på uppfinningar, som kommer till pass som illustrationer.

Och i väntan på det har jag upptäckt att det finns några svenska ångdrivna rollspelsprojekt. De jag hittat är Oktoberlandet, Project Steampunk, och lajv-världen Imperiet (länken går till deras vision av ångfantasy).

Mina andra bloggar

Om fysik och sånt handlar det på Stjärnstoft och kugghjul.

Steampunkfanzinet fick uppföljning i form av Steampunk i Sverige.

Twitter

Arkiv juli 2007 till nu

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 478 andra följare