You are currently browsing the monthly archive for oktober 2009.
Jag, medelåldrig och bebismamma (ja, det är en bebis, inte en ölmage) på Imagicon 2. (Tack Hans Persson för bilden!)
På sista tiden har jag känt mig förfärligt tråkig och okreativ. Jag antar att det delvis är en följd av att vara bebismamma, och delvis av att vara medelåldrig och lite trög och bekväm av mig. Eller nåt.
Jag tänkte göra något åt det, förutom mina små snigelfartsprojekt med att pyssla och bygga saker. Få igång mig själv, liksom — in med valfri metafor här, någon med vagnar eller tummar eller så. Det brukar ju vara så att när man har fullt upp hinner man ofta lite till, men när man inte har något för sig tar det lilla man gör hur mycket kraft som helst.
Så jag sneglade lite på NaNoWriMo. Slänga en del av självkritiken överbord och pressa ur sig 50000 ord på en månad, det skulle kunna vara en kul grej. Fast… den där konfektionssydda modellen stramar lite här och där. Jag vill inte skriva en roman, liksom — och för övrigt har jag ju inte förberett mig. Nej, jag sätter saxen i mina egna våder och ser vad jag kan tråckla ihop alldeles för mig själv. 1700 ord om dagen av precis vad som helst. Jag tänker mig att det nog blir extremt spretigt, men att en del småbitar som verkar passar för sånt nog kan snyggas upp till ett fanzinenummer efteråt (av det mindre sercon slaget, men närmare bestämt vad vet jag ju inte ännu).
Idén föll mig in mig för ett par dagar sedan när jag fick för mig att lyssna på I Should Be Writing. Sedan har jag testat hur realistiskt det är, och 1200 ord är inget problem ens när jag är knastrött, förutsatt att jag faktiskt tillåter mig att skriva om vad som råkar falla mig in för stunden. Lite ansträngning ovanpå det, så fixar jag WriMo-målet i antal ord. Jag tänker på hur Tim Pratt beskrev sitt skrivande, hur han klämde in massor av korta skrivpass på alla överblivna stunder när som helst på dygnet. I hans fall verkar det nästan lite ohälsosamt, men det inspirerar i alla fall mig till hur jag faktiskt kan komma åt att lappa ihop ett eget projekt mitt i den här mamma-pappa-barn-leken jag är engagerad i (utan att försumma barnen alltså).
I enlighet med teorin om att man gör mer när man har mycket för sig kanske det här också kan leda till att jag får mer gjort på forskningsrelaterade fronter också (artiklar, jobbsökande och sånt). Möjligtvis blir jag cool och populär på kuppen också.
Nåja vi får väl se. Experimentet varar hur som helst en månad, och alltid lär jag mig väl något.
På Imagicon satt jag i en panel om katastrofer och undergång, där en person i publiken påpekade att det är orimligt sällan man läser katastrofberättelser där folk har problem med att få tag i mediciner och sånt. Vad händer om man har diabetes, till exempel, om samhället brakar samman?
Såna där små problem finns oftast inte med eftersom de inte passar in i berättelsen författaren tänkt sig att skriva. Den här artikeln om nanopartiklar påminner mig om en sak jag tänkt på ibland med nanotek i sf. I en värld med massor av programmerbara svärmar av nanorobotar borde man ha problem med utslitna sådana. Döda nanobotar som blir kvar efter att man använt sin ”utility fog”. Har man mycket sånt borde det åtminstone vara något att ta hänsyn till, något som man måste hantera.
Jag har inte hunnit läsa så långt i Fairyland ännu (bokprat om den på måndag, i vår informella Uppsala-baserade grupp, om jag inte missminner mig), men det är i alla fall på sätt och vis ett motexempel. Det är den sortens dystopiska framtid där allting är sunkigt och funkar dåligt, och där folk i högsta grad är sjuka och saknar allt möjligt. Alldeles i början finns en beskrivning av en armbandsklocka som börjar se ful ut och bli utsliten fastän den är nästan ny.
Problem med nanopartiklar har jag dock inte stött på i den boken ännu. I alla fall inte några som inte orsakats med flit.
Jag brukar tycka om att läsa analyser och dissektioner av böcker, och jag gillar att höra eller läsa folks detaljerade personliga kommentarer. Någon sade att det är väldigt sällan en text vinner på att läsas väldigt noggrannt, och det slog mig att trots att jag gillar när andra gör det åt mig är det rätt sällan jag tittar så noga på en text själv. Kanske för att jag inte riktigt har verktygen — fast jag skulle ju kunna göra det på min egen nivå, detaljstudera vad jag tycker är intressant och hur jag reagerar på en text.
Apropå detta dök en tanke upp i mitt huvud: kanske är det så att en text — en roman, en berättelse, eller en dikt, eller vad som helst — är komponerad för att läsas i en viss takt? Kanske är en del av upplevelsen av skönlitteratur just att färdas genom texten i ett visst tempo, lagom för att leva sig in i den. Inte för snabbt så att man missar de viktiga detaljerna, men snabbt nog för att kunna hålla tillräckligt av det i huvudet.
Någon annan berättade en gång för mig att hon läser alla böcker två gånger — först en gång fort för att få veta vad som händer, sedan en gång långsamt för att njuta av den. Jag läser väldigt sällan om något, och det är nog synd. Även om det ligger något i det där att en text förlorar på att man tittar för noga på varje mening, så tror jag ganska många vinner på att man bekantar sig med dem.
Så jag kanske trots allt ska ge mig på att läsa om och kommentera någon bok, bara som ett skoj experiment i vad jag kan upptäcka i den.
Men då gör jag det på mitt sätt, och inte på något litteraturvetarsätt, och det kommer att bli mycket om smådetaljer och berättelsens rekvisita om jag känner mig själv rätt. Så då får jag väl välja en bok som jag tror tål det.
Jaha. Dagen efter kongressen. Det var skoj och inspirerande, men idag är jag trött och kraftlös, med ont i huvudet och raspig hals. I morse när jag låg och försökte somna om drabbades jag av typiska post-kongress-infall. Kanske skulle man ordna en steampunk-kongress i Uppsala, till exempel? Det blev en del steampunk-prat på den sista panelen (som skulle handla om etiketthysterin med subgenrer och sub-subgenrer), och det verkar ju ligga lite i tiden trots att det i min värld börjar bli gammalt och väletablerat. Tor.com har sin Steampunk Month, i Sverige har vi lovsånger från sf-bokhandeln i Malmö och den Göteborgsbaserade föreningen Eximia Navigatio. Till och med ett band man kanske kunde leja in, The Magnificent 7 som finns på Gilded Age Records (se mitt tidigare inlägg om steampunk-musik). Det skulle kunna bli en ganska icke-traditionell sf-kongress, även om jag skulle vilja ha med de vanliga inslagen också… Tja, man kan ju fantisera i alla fall, jag har inte grunnat på det här tillräckligt för att veta om det är görbart eller ej.
Fast steampunk-nummer av mitt fanzine ska väl kunna bli tillverkat någon gång i alla fall.
Imagicon blev lite kort, för min del, eftersom jag behövde ta hänsyn till familjen också. Sen blir man ju lite splittrad när man har med sig bebis på kongress, och det känns som om jag inte hann prata med folk särskilt mycket. Trots det var det väldigt kul. Skarpnäcks kulturhus är en jättebra lokal, med lagom stora programsalar, naturlig mötesplats i mitten (bar/café) och tillräckligt mysig känsla. Möjligtvis är läget lite avsides, men det finns ju i alla fall restauranger och så omkring, och T-bana nära. Intressant förresten att jämföra med världskongressen som hade massvis med parallella programspår men där man oftast inte såg till så mycket folk. Imagicon kändes hela tiden som om det var fullt av folk och fans. Det var väl hyggligt mycket folk också, siffran i nyhetsbladet var 176 personer som faktiskt var närvarande. Internationellt var det också, med ”ungefär åtta” länder representerade (sju räknades upp, och sen var det en från Jersey som inte riktigt är ett eget land, samt vår bebis som har kanadensiskt pass).
Svenska kongresser är fantastiskt trevliga för att de är så lagom sercon, och för att man faktiskt kan hinna umgås med hedersgästerna om man lägger an på det. Jag råkade mest av en slump gå och äta samtidigt som båda hedersgästerna, och delade alltså bord med Liz Williams och Graham Joyce. Det var väldigt trevligt. En kompis i Kingston undrade förvånat hur det kom sig att jag hade träffat så många sf-författare (vilket framgick när vi pratade om böcker). Sf-kongresser förstås!
Det händer ju annat också, när man samlar ihop folk. Jag blev återvärvad till att recensera böcker för Nova Science Fiction (läs den! bra tidskrift!), och så avgjordes Vetsagas essätävling (officiellt besked om resultatet ska nog komma snart). Jag träffade en massa gamla bekanta, och så såg jag flera personer jag hade velat prata med men inte kom mig för att hälsa på.
Jag måste verkligen komma iväg på nästa Åcon, enligt ryktet nordens mysigaste kongress. Och Geoff Ryman är hedersgäst. Och jag har missat alla tre Åcon hittills…
Hur har jag missat detta? Temaveckor om sf på Nittonde stolen. Måste kollas in. Det finns mycket om sf på den svenskspråkiga delen av www numera.
Men alldeles strax beger jag mig till Imagicon, så jag får science fiction i överflöd denna helg.
Jag varvar upp för Imagicon 2 i helgen. Hedersgäster är Liz Williams och Graham Joyce — fast tyvärr har jag inte läst något av någon av dem ännu. Det brukar ju bli så att jag blir intresserad av att läsa saker av författare jag stött på på kongresser, så det finns god chans att det blir Williams och Joyce i läshögen framöver.
Jag ska vara med i följande programpunkter:
- Did the right books win?, lör 14:00, om de Hugo-nominerade romanerna för 20 och 25 år sedan.
- Katastrofer och världens undergång, sön 13:00
- Etikettmanin: Vem bryr sig?, sön 16:00, om subgenrer
Vi ses kanske där!
Rätt nyligen fanns det något inlägg på SF Signal där det länkades tillbaka till en Mind Meld om morgondagens författare (i sf- och fantasygenrerna alltså). Efter att ett antal personer sagt sitt sammanställde redaktörerna följande lista på de namn som nämnts mer än en gång:
The Top 18 Genre Authors To Keep an Eye On
- Paolo Bacigalupi (4 mentions)
- Darryl Gregory (4)
- Benjamin Rosenbaum (3 mentions)
- Cory Doctorow (3)
- Jay Lake (3)
- David Moles (3)
- Chris Roberson (3)
- Vandana Singh (3)
- Elizabeth Bear (2 mentions)
- Alan DeNiro (2)
- Alex Irvine (2)
- Ted Kosmatka (2)
- Paul Melko (2)
- Naomi Novik (2)
- Tim Pratt (2)
- Jason Stoddard (2)
- Karen Traviss (2)
- Scott Westerfeld (2)
Åtminstone så här ett drygt år senare skulle jag nästan säga att två eller tre av dessa är bland dagens stora, inte bara morgondagens: Cory Doctorow, Jay Lake och Elizabeth Bear är väldigt omtalade och aktuella.
Av de övriga känns det som om jag åtminstone har hört talas om de flesta (även om jag inte kan påstå att jag verkligen känner till dem och deras verk), men dessa ska jag nog ta och kolla upp vid tillfälle: David Moles, Vandana Singh, Ted Kosmatka, Karen Traviss.
Listor är kul.
Jag grunnade lite, apropå att Tor.com har utsett oktober till sin steampunk month (och lite apropå vad någon sade om Farah Mendlesohn och hennes förmåga att bestämma sig för att läsa in sig på något specifikt under en period). Kanske vore det kul att läsa lite tematiskt ett tag, plocka ut ett gäng böcker och noveller av ett visst slag. Jag har ju länge varit lite intresserad av steampunk, jag kanske skulle ta och sätta mig in i det.
Tanken slog mig, och genast byggde jag en liten hög med böcker att läsa (kul att vara hemma bland mina böcker!).
Fast jag håller ju fortfarande på med Galileo’s Dream, som är rätt tjock, och så har jag tänkt mig att ta mig igenom Fairyland av Paul McAuley innan nästa bokpratsmöte.
Det finns för mycket att läsa, och jag läser för sakta. Helt renodlat tematiskt kommer jag nog aldrig att kunna läsa.
