Som alla säkert har märkt är jag lite fascinerad av steampunk. Egentligen kanske snarare inspirerad av steampunk. Jag blir så upplivad av folk som gör saker. Om du inte vet vad jag talar om, så kolla in den här utmärkta artikeln om steampunk. Hur det nu är har jag lyssnat lite på Abney Park. Idag upptäckte jag att de säger på sin MySpace-sida att en av deras inspirationskällor är mitt favoritband alla kategorier: Garmarna. Skoj.

Apropå musik som i någon mening är punk-relaterad har jag också lyssnat lite på The Psalters på sistone. De låter litegrann som Urga, fast råare. Mer på allvar. De är någon sorts anarkister och lever nomadliv för att bryta med samhällets avskärmande och avtrubbande effekt. Även om jag är ganska långt från anarkist själv känner jag mig dragen till deras attityd. Jag är i grunden skeptisk till klichéer, inkörda hjulspår och förutfattade meningar (även om jag såklart har egna), så jag gillar ofta uttryck för det oväntade, avvikande och lite kaotiska.

Förmodligen är min alignment i Dungeons and Dragons chaotic good. (Avslöjar jag för mycket om mig själv nu?)