Steam Engine Time nr 7 (nej, det är inte ett steampunkfanzine, men bra ändå) innehåller en trevlig artikel om en tendens hos sf-författare att avslöja för mycket och inte lämna något över för läsarens fantasi att fylla i. Ray Wood skriver här om hur många riktigt bra noveller och kortromaner blivit förstörda för honom av att författaren inte kunnat lämna dem ifred utan envisats med att fylla i och därmed vattna ur berättelsen.

Jag har själv märkt att det verkar finnas många som inte gillar att lägga ifrån sig en berättelse, inte vill ta farväl till en fiktiv värld utan kunna stanna kvar i den. Såna läsare vill ha mer av samma sak, och det är naturligtvis därför det finns oändliga serier.

Ray Wood ställer sig frågan om det kan vara så att fandom är science fictions svaghet, att det är på grund av att författarna lyssnar så mycket på läsarna som de tenderar att fortsätta skriva uppföljare och att förlänga noveller till romaner. Intressant tanke. En väldigt speciell sak med sf är ju just att författare och fans kommunicerar så mycket och det kanske inte enbart är av godo.

Å andra sidan behöver det ju inte leda till längre böcker. Det finns många läsare som vill motsatsen: