Ante med räkmacka, Åka framför bokhylla.

Eftersom vi inte kom på något bra att illustrera det här avsnittet med kommer här ett par bilder på oss. Ante med räkmacka, Åka handviftande framför väggen med rollspel (och lite serier, och NE — men allra mest spel).

Ett kul avsnitt om några saker vi råkade ha i huvudet. Vilken psi-kraft skulle vara bäst att ha? Och hur skildras sådant i litteratur och andra medier! Ante får lägga ut texten om hur motorsport bäst ska avnjutas. Och så ger vi oss ut i multiversum.

En sak är säker: om vi får för oss att spela in utomhus någon mer gång så kommer det inte att bli lika mycket vindljud i mikrofonen! (Vi var lite överoptimistiska, nästa gång ska vi Vidta Åtgärder för att skydda den.)

Som vanligt kan du välja mellan två olika ljudformat:

Vi har förstås RSS, och så finns vi på iTunes.

Vi finns numera också på twitter under namnet @idagigen.

Läs vidare för massor av länkar till saker vi pratar om

Sommar, sommar och avkoppling. Jag har alltså riktig sommarsemester i år, och det stora läsprojektet är det här med att sätta mig in i nomineringarna för Hugo Awards. SF Signal har listan, med länkar till de verk som finns tillgängliga online. Själv har jag ju som medlem i världskongressen i år tillgång till the Hugo voter packet, med många av de nominerade verken — inklusive hela The Wheel of Time.

Jag har hört att det är många Robert Jordan-fans som har blivit medlemmar bara för att kunna rösta på just WoT, men jag vet inte hur det är med det egentligen. Själv känner jag mig faktiskt inte särskilt charmad.

Faktum är att jag har haft lite svårt att riktigt komma igång med läsningen av romanerna. Det tog ett tag bara att plöja de korta kategorierna, och jag har faktiskt ett par kortromaner (novellas) kvar. När det gäller romaner fattade jag beslutet att läsa 100 sidor av varje, och sen bestämma mig för vilka jag faktiskt vill läsa vidare i. Det ser nu ut att bli Parasite av Mira Grant, Ancillary Justice av Ann Leckie, och kanske kanske också Neptune’s Brood av Charles Stross (den kändes lite väl over the top med konstiga grejer staplade på varann, men Rymdolov intygade att den blev bättre efter sidan 130). Just nu känner jag mig alltså väldigt icke-charmerad av Wheel of Time, så den får vara.

Jag har inte mycket tid kvar på mig nu, och flera kategorier kvar att rösta i, så det blir till att fokusera lite! (Och jag är fortfarande ingen snabbläsare.)

En sak jag helt har missat hittills är att lyssna på Sommar i P1. Jag har spanat in några av värdarna, och har för avsikt att faktiskt lyssna. Det har bara inte blivit av att jag har börjat ännu.

Däremot har jag upptäckt och lyssnat igenom Signaler från Zonen, rollspelsfirman Fria Ligans egen podd. Mutant har länge varit mitt favoritrollspel, i den mån jag kan säga att jag har något, så det kändes roligt att lyssna på. (Om nån undrar vilka versioner jag spelat: originalet och M:UA.) Ljudkvaliteten svajar lite, men är aldrig olyssningsbar. Det blir ibland väldigt internt, men de pratar ju för rolllspelare och inte för dem som inget vet, så det gör inget. Jag gillar ändå när de ger sig på det bredare anslaget, som i första avsnittet där de tar ett större grepp på postapokalyps som tema — fast med utgångspunkt i sitt eget spel förstås.

Nästa grej jag är sugen att lyssna ikapp på är The Titanium Physicists.

En film vi pratar om i avsnittet.

En film vi pratar om i avsnittet.

Tillbaka igen! Vi kör inte med säsonger, utan fortsätter att göra ett avsnitt då och då när andan faller på. Det här avsnittet har varit under produktion i ett antal veckor: första delen när vi pratar om vår relation till Kina spelades in redan i april. Men eftersom vi tänker oss lyssnare som inte är ute efter aktualiteter så spelar detta inte direkt någon roll.

Denna gång bjuder vi på en blandning av personliga reflektioner, samt ett segment om kinesisk kampkonst, och på det ett samtal — med en gäst, vår konsulterande historiker Lennart Jansson — om filmerna Tai Chi Zero och Tai Chi Hero.

Som vanligt kan du välja mellan två olika ljudformat:

Vi har förstås RSS, och så finns vi på iTunes.

Vi finns numera också på twitter under namnet @idagigen.

I avsnittet finns ett litet ljudklipp från en intervju med Tang Li Long. Här är intervjun:

Klicka här för bilder, länkar och annan info kring avsnittet

Förra helgen, på Steampunkfestivalen som även var Swecon, hade vi ett litet panelsamtal om poddande. Det var jag, Anders Björkelid från Fantastisk podd och Jonny Berg från Swedish zomcast, och så Maria Nygård som moderator. Jag är rädd att jag lät extremt pretentiös när jag pratade om efterarbete och att få saker att låta bra. Sanningen är ju att vår podd är gjord under väldigt primitiva förhållanden, och därför behöver en massa efterarbete för att alls gå att lyssna på (nån gång ska jag skaffa ordentliga mikrofoner). Dessutom spelar vi in ett litet stycke i taget, så de måste ändå klippas ihop med varandra på något sätt så att de passar ihop. Det är först i tredje hand de roliga sakerna kommer in — ljudeffekter och sånt.

Sen tycker jag förstås, som jag också sade i det där panelsamtalet, att det är en bra sak att inte låta brist på kunskap eller utrustning vara ett hinder. Det är helt okej att bara sätta igång och göra. Det behöver inte vara så putsat i början. Jag gillar metoden att lära sig genom att bara göra halvdåliga och dåliga saker några gånger ända tills det börjar bli bättre.

Ett tips som jag dock glömde ge handlar om det här att spela in podd via Skype — något som är väldigt vanligt men fungerar lite si och så enligt folks blandade erfarenheter. Jag har också testat det, och för att handskas med brus och ojämn ljudnivå och annat använde jag möjligheten att spela in mig och min samtalsparter på olika kanaler. Det blir som ett stereospår med mig på ena sidan och den jag pratar med på den andra. Om jag delar upp det på två mono-spår går det att till exempel klippa bort den ena rösten när vi råkar prata i munnen på varandra, eller reglera volymen på dem oberoende av varandra. (Jag tror tyvärr bara att Skype tillåter en att hantera mer än två kanaler, så om många är inkopplade på samtalet kanske inte det fungerar lika bra.)

Jag använde detta för att klippa bort en del irriterande brus, bland annat, för att det skulle gå bättre att höra rösterna. Sen sparade jag ner det hela som stereo, så att båda monospåren delas lika på båda stereokanalerna — det är lite behagligare än att få en röst i ena örat och den andra i andra örat.

Nån gång ska jag lära mig lite om ljudteknik. Och skaffa bättre grejer. Och då ni, då blir det riktigt bra! (Men det kommer att komma poddavsnitt från Ante och mig innan dess, flera stycken säkert. Nästa avsnitt kommer inom ett par dagar eller så. Det ska bara … putsas lite. Och förses med lite extra ljudklipp och så.)

logga_900_ny

Nu så! Nu håller jag på att packa, för att bosätta mig hela veckan i Gävle. Bäst att vara på plats, tänker jag, och kunna ägna mig på heltid åt förberedelserna. På fredag börjar det: Steampunkfestivalen, som även är årets Swecon. Science fiction och fantasy och ånglok i dagarna tre.

En sak jag inte har hunnit riktigt är att fixa mina egna kläder till balen på lördag. Håller på och tittar på möjligheterna. Jag ville ju gå i reform-balklänning, och jag har typ delar i byggsats. Får se om det hinner bli något.

Det här är en sån period i mitt liv då jag gör långa listor på saker som jag inte tycker att jag kan ta mig tid med nu, riktigt, utan som jag ska ta mig en titt på efter att jag har betat av det här monsterprojektet till Steampunkfestival jag är involverad i just nu. Det här kommer att bli en intensiv vecka, så jag väntar mig inte att hinna göra några underfundiga blogginlägg. Eller några blogginlägg alls, faktiskt. (På twitter kommer jag dock att finnas, som vanligt — det är där jag hänger när jag gör småpauser.)

Men jag börjar alltmer se fram emot det som kommer efteråt:

  • Podd! Vi har ett halvt avsnitt inspelat sedan någon månad tillbaka. Ska bara klippas.
  • Mitt gamla projekt att läsa alla Hugo-belönade noveller ska avrundas.
  • Det nya Hugoläsprojektet: att läsa in mig på årets nomineringar, och rösta!
  • Långa promenader.
  • Semester och utflykter med familjen.

Dessutom kanske jag kommer att blogga lite mer, vem vet.

Men först alltså Steampunk så det ryker, i en vecka till.

Det verkar vara väldigt vanligt att gå igenom en period under uppväxten då dinosaurier är oerhört fascinerande. För somliga blir intresset kvar, för andra kan det komma och gå. Michael Swanwick var mycket intresserad av dinosaurier kring år 2000 då den här novellen — ”Scherzo with Tyrannosaur” — vann en Hugo. (Han utveckade senare det här scenariet till romanen Bones of the Earth, som jag inte har läst.)

Det är en kompetent och trevlig historia. Inte riktigt en tidsreseparadox, men det förekommer en del tidskrumbukter med personer som träffar varandra och sig själva vid olika åldrar. Och så är det ju dinosaurierna förstås. Själva titelscenen där åskådarna tittar på en rasande tyrannosaurus till ackompanjemang av levande pianomusik, den är ganska effektfull.

Jag minns att första gången jag läste ”Scherzo with Tyrannosaur” tyckte jag inte om den, jag tyckte att den var lite poänglös, och att själva dinosaurieelementet kändes påklistrat. Den kändes betydligt intressantare vid den här omläsningen, även om det kanske fortfarande inte är någon kandidat till verklig favorit.

Jag har aldrig varit särskilt inne på superhjältar. Som vi nämnde i avsnitt två av vår podd är superhjältar för mig grälla tidningar från 70-talet som finns på sommarstället.

Det hindrar inte att jag och Ante, när jag var på studiebesök på kärnkraftverket i Forsmark för något år sedan, hade en rolig sms-växling om huruvida jag skulle försöka bli biten av en radioaktiv spindel eller inte. Vi kom fram till att det kanske var en dålig idé trots allt, eftersom Ante inte var med. Det skulle kunna leda till problem i stil med dem Larry Niven diskuterade kring Superman i sin klassiska essä Man of Steel, Woman of Kleenex.

Och just Spiderman har jag faktiskt återkommit till nu, på begäran av familjens fyraåring. När vi snokade lite hittade jag den tecknade tv-serien från 1967 på YouTube, och vi håller nu på att titta igenom den. Den är verkligen inte jättebra. Men det är en färgglad serie, med märkliga superskurkar, och rolig på ungefär samma sätt som tidningarna i sommartorpet. The Daily Bugle verkar vara en extremt konstig redaktion, och jag undrar hur de någonsin lyckas publicera en tidning. Skurkarna som dyker upp är oftast helt orimliga och det är svårt att förstå vad de egentligen vill åstadkomma. (En jätterobot som äter bilar och byggnadsställningar. Var kom den ifrån?) Men en del av dem känner jag faktiskt igen, typ.

Här är första avsnittet:

Och så har den en signaturmelodi som fastnar!

Läs hela inlägget här »

Karen Lord intervjuas av Cheryl Morgan på Åcon 7, 2014.

Karen Lord intervjuas av Cheryl Morgan på Åcon 7, 2014.

Vi fick för oss att det kanske är på tiden att släppa ut nästa poddavsnitt. Ante och Åka besökte science fiction-kongressen Åcon, och det här avsnittet blir en sorts kongressrapport. Bland annat har vi här en (kraftigt nedklippt) panel om myt och folklore i science fiction — med Karen Lord, Vesa Sisättö och Åka, samt Johan Jönsson. Tack till Jonas Wissting, som spelade in! Här finns också intervjuer med två av personerna bakom Helsingforsbudet på att göra Världskongressen, nämligen Crystal Huff och Eemeli Aro. Dessutom lite prat och reflektioner om kongressupplevelsen och lite av våra funderingar kring saker som sagts och gjorts där.

Vi avslöjar också att vi har hört planer börja smidas om en större Ålandskongress nästa år: Archipelacon.

Som vanligt kan du välja mellan två olika ljudformat:

Vi har förstås RSS, och så finns vi på iTunes.

Bara för att det är kul kommer här en video där en av hedersgästerna på detta års Swecon, nämligen Cory Doctorow, förklarar varför han stöder (stödde) det förra försöket Finland gjorde att få Världskongressen till Helsingfors.

*
*

Jo, och så var det ju licensen också. Denna gång ännu mer öppen — vi vill ju att folk ska kunna använda det här materialet, till exempel om de vill informera om Helsingforsbudet. Alltså: gör typ vad du vill med det här ljudet, bara du berättar att det kommer från oss!

Creative Commons-licens
Gårdagens värld idag igen, avsnitt 9 av Åka och Ante Davour är licensierad under en Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell licens.

Det finns noveller som är smarta, och som får mig att tänka. Men det finns noveller som stannar i huvudet på ett helt annat sätt också, som funkar genom att bygga upp en känsla. I ”The Very Pulse of the Machine” (Escape Pod har den både i text- och ljudform) är det beskrivningen av Io som en måne med märkliga svavelblommor och vulkaniska pelare som liksom sätter sig på min inre näthinna, så att säga. Det känns som en ganska klassisk sense of wonder-berättelse, där huvudpersonen Martha Kivelsen upptäcker storslagna och oväntade saker. Eller gör hon det? En del av poängen är att det är en väldigt subjektiv berättelse, och mycket av det Martha upplever är öppet för tolkning.

Förmodligen funkar den här novellen väldigt bra, och jag har rätt stort förtroende för Michael Swanwick sedan tidigare. Det är i alla fall en hel del stämning på mycket litet utrymme. Kanske inte superoriginellt, men effektfullt.

Det enda som gör att jag tvekar är att jag är inne i en period när jag är en riktigt dålig läsare. Jag saknar helt fokus, och känner att jag liksom slinter på orden och åker av banan några gånger på vägen genom en berättelse. Förhoppningsvis går det över snart, men så här är det nu.

De märkliga landskap som beskrivs har i alla fall blivit kvar i huvudet på mig, bland annat genom associationer till Linda och Valentin. Och det är bra.

Det här var alltså den novell som vann en Hugo 1999. Händelsevis samma år som Michael Swanwick var hedersgäst på det årets Swecon i Uppsala. Därmed har mitt projekt att läsa alla Hugovinnande noveller kommit fram till slutet av 1900-talet. Inte många kvar nu.

Den här helgen har jag tillbringat på Stockholm Mini Maker Faire. Väldigt kul! Samtidigt lite frustrerande att vara utställare, och inte hinna med att titta på alla häftiga saker som andra har med sig.

Jag har fått tillfälle att öva på olika sätt att förklara steampunk också. De flesta stannade så kort tid vid vårt bord, och var inte intresserade av den långa historiken eller de djupa analyserna precis. Jag är ganska nöjd med den här varianten som utkristalliserade sig efter att ha pratat med ett antal besökare:

Steampunk är en sorts estetisk inriktning som tar inspiration från teknik och design från slutet av 1800-talet, och sätter skruv på det med hjälp av fantasin. Maker-sidan av steampunk handlar mycket om att göra om vardagsteknik så att den ser ut som om den skulle ha kunnat vara gammal, eller från en värld där vår tid hade varit annorlunda.

Sen hade vi en besökare som undrade varför det alltid måste vara så mycket mässing i steampunk. Jag förklarade att det har att göra med kopplingen till en viss tidsperiod och en viss teknologinivå. Först ville han inte hålla med om att mässing har något med det att göra, men eftersom vi stod så lägligt placerade framför en autentisk 1800-talsmanick kunde jag bara peka på den. Då gav han upp och erkände att mässing nog har sin plats i konst och teknofantasier som inspireras av 1800-talet.

Min halva av steampunkhörnan. Vi stod strategiskt placerade framför en ångdriven brandspruta från 1878.

Min halva av steampunkhörnan. Vi stod strategiskt placerade framför en ångdriven brandspruta från 1878.

Den pryl som fick allra flest kommentarer var tangentbordet, byggt av Emil Jonasson (det syns lite bättre på en bild i inlägget här).

Jag hade också mer än en konversation med människor som tycker att de gärna vill bygga steampunkiga prylar, men att det tar emot att ta sönder gamla saker som redan är fina, eller kanske till och med fungerar — och där håller jag oftast med. För den som är förtjust i manicker är det kanske inte en spontan idé att såga sönder till exempel en gammal skrivmaskin för att göra dekorationer av. Men det finns ju mer varsamma sätt att göra nytt av gammalt, eller göra nytt så att det ser gammalt ut. Och det finns gott om trasiga eller mindre roliga gamla grejer, som det går att ta rätt på och göra något bättre med.

Själv hann jag inte se så väldigt mycket av resten av alla makers som var där och visade saker, men ett par varv hann jag gå och titta, och även prata med folk. Enkla inomhus-modellplan som plötsligt fick mig att se att luften finns var en oväntad hit för min del. Det var kul att se lite drönare också. Och 3D-skrivare gick det tretton på dussinet, de fanns i varenda vrå. Men det jag blev allra mest imponerad av var nog den här Lokomobilen, byggd av några teknologer från KTH:

Lokomobilen i ett lite mer hjälplöst ögonblick där den får hjälp att vända.

Lokomobilen i ett lite mer hjälplöst ögonblick där den får hjälp att vända.

Den såg mycket imponerande ut när den körde, med massor av pysande ånga. Här en bild där det syns att det eldas inne i pannan:

Lokomobilen igen.

Lokomobilen igen.

Här är vår vän David med sitt potatismuskedunder, som stod för andra halvan av steampunk-delegationen, när han håller på att göra i ordning en potatis för att avfyras.

2014-05-18_14-11-14

En annan sak jag blev lite inspirerad av var de där som gjorde nya grejer av gamla textilier. Jag gillade verkligen idén att sticka och virka av remsor av gamla trikåkläder. (Vad hette de nu igen? Det borde jag ha skrivit upp. Säg till om du vet!)

2014-05-18_15-51-38

Och till slut, en bild på undertecknad (den enda som inte blev jättesuddig). Jag hade med mig hela steampunk-reporter-utstyrseln på lördagen när jag skulle hålla föredrag. Idag var jag lite mer nedtonad.

2014-05-17_16-52-07

Mina andra bloggar

Om fysik och sånt handlar det på Stjärnstoft och kugghjul.

Steampunkfanzinet fick uppföljning i form av Steampunk i Sverige.

Steampunkfestival

Steampunkfestival

Twitter

Arkiv juli 2007 till nu

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 426 andra följare